The tournament
Var sjunde år samlas världens bästa torpeder från hela världen i en liten stad för att göra upp om vem som är den skickligaste. Endast en kan vinna och det är den som står sist kvar med livet i behåll.
I år utspelar sig dramat i Middlesborough, en liten stad i England med en fördel - den har flest övervakningskameror i världen. Med hjälp av två hackers kan turneringens "spelledare" Powers följa dramat i detalj genom att hacka övervakningskamerorna och få bild på en storskärm. Några rika män och kvinnor ska sedan satsa pengar på vem de tror kommer vinna.
I rollerna ser vi personer som Ving Rhames (dawn of the dead, pulp fiction, i now pronounce you chuck and larry mf), Robert Carlyle (Nu eller aldrig, 28 veckor senare, Eragon mf) och Ian Somerhalder (Lost, smalville mf).
Amerikansk over the top action med många explosioner och brutala mord. Fastän man hela tiden fattade vad som skulle hända i förväg och handlingen var ganska töntig och dålig tyckte jag ändå om filmen på något vis, det hände hela tiden något och man kunde ta ut sin hjärna och lägga på bordet och bara sitta helt avslappnad och stirra på tv:n tills filmen var slut. Vist det här är inte en film som skulle vinna några pris eller som jag skulle rekommendera till någon utan jag säger bara så här: orkar du inte med djupa handlingar och länga dialoger? Är du trött på draman och thrillers som kräver mer tankekraft än en drogad schimpans? Då är The tournament något för dig.
Betyget blir 3. Intensitet, Våld och oneliners är nyckelorden för detta anordnade kaos.
Absolut en grabbfilm om jag får lov att vara fördomsfull.
PS: Idag fick jag för första gången över 800 poäng på en bowlingmatch (4 serier) me happy.
Pineapple express
Ska inte skriva så mycket just nu, tänkte se B-filmen (mest troligt) "the tournament" ikväll och skriva en lite längre recension om den då.
Just nu tänkte jag prata lite om Pineapple express. En av Seth Rogens alla lite halvbra komedifilmer.
Den handlar i korthet om en kille vid namnet Dale (Seth Rogen) som arbetar som dokumentbud och älskar marijuana och dylikt. Hans dealer har fått in ett väldigt exklusivt gräs kallat "pineapple express" och han är den enda i staden som fått det och därför den ende som säljer det. Dale köper en hög och drar iväg för att leverera ett dokument.
Han sitter i bilen och röker en joint utan för huset när en kvinlig polis och en man med grå kostym går in i huset och skjuter ihjäl killen. Dale som är hög får panik, slänger jointen på gatan och krockar med massa bilar som står parkerade bredvid och kör sedan iväg. Han åker hem till sin dealer och kommer på att han slängde jointen på gatan och eftersom han är den ende som säljer pineapple express måste mördarna veta vilka de var.
Dale och sin dealer börjar en lång flykt, ständigt rökandes och ständigt höga.
Lite småkul film i början, efter ca halva filmen börjar den dock kännas utdragen och man tröttnar på skämten som går i samma stil genom hela filmen. De har lite grann family guy-humor, sånna samtal med seriös ton och resonerande men som endå handlar om något helt märkligt och de som talar är dumma i huvudet. Kanske en lite svår liknelse men så är det i alla fall.
Slutscenen är aldeles för utdragen och vid det här laget vill man bara at filmen ska ta slut, det hade gott och väl räckt om filmen varit 80-90 min, då hade den varit lättsam och rolig nu blir det bara för mycket.
Betyget blir 2 av 5 för pineapple express, kul i början men slutar som en sörja av "cartoon-violence" och nä det är inte bra helt enkelt.
Ja den här recensionen blev visst ganska lång endå, jaja håll utkik efter min the tournament-recension som kommer ikväll eller imorgon.
Just nu tänkte jag prata lite om Pineapple express. En av Seth Rogens alla lite halvbra komedifilmer.
Den handlar i korthet om en kille vid namnet Dale (Seth Rogen) som arbetar som dokumentbud och älskar marijuana och dylikt. Hans dealer har fått in ett väldigt exklusivt gräs kallat "pineapple express" och han är den enda i staden som fått det och därför den ende som säljer det. Dale köper en hög och drar iväg för att leverera ett dokument.
Han sitter i bilen och röker en joint utan för huset när en kvinlig polis och en man med grå kostym går in i huset och skjuter ihjäl killen. Dale som är hög får panik, slänger jointen på gatan och krockar med massa bilar som står parkerade bredvid och kör sedan iväg. Han åker hem till sin dealer och kommer på att han slängde jointen på gatan och eftersom han är den ende som säljer pineapple express måste mördarna veta vilka de var.
Dale och sin dealer börjar en lång flykt, ständigt rökandes och ständigt höga.
Lite småkul film i början, efter ca halva filmen börjar den dock kännas utdragen och man tröttnar på skämten som går i samma stil genom hela filmen. De har lite grann family guy-humor, sånna samtal med seriös ton och resonerande men som endå handlar om något helt märkligt och de som talar är dumma i huvudet. Kanske en lite svår liknelse men så är det i alla fall.
Slutscenen är aldeles för utdragen och vid det här laget vill man bara at filmen ska ta slut, det hade gott och väl räckt om filmen varit 80-90 min, då hade den varit lättsam och rolig nu blir det bara för mycket.
Betyget blir 2 av 5 för pineapple express, kul i början men slutar som en sörja av "cartoon-violence" och nä det är inte bra helt enkelt.
Ja den här recensionen blev visst ganska lång endå, jaja håll utkik efter min the tournament-recension som kommer ikväll eller imorgon.
The Happening
The Happening från 2008 är den kände skräckregissören M. Night Shyamalans senaste verk.
Med ett imponerande gauge av filmer som sjätte sinnet, unbreakable och signs tar M. Night klivet ut i filmvärlden som en respekterad och omtyckt regissör. Han gör sedan filmen "The Village" som blir smått hypad, oh ännu ett mästerverk av M. Night tänkte de flesta. Filmen var välgjord och spännande men ganska lam och som resultat blev de flesta rätt besvikna.
Efter The Village kom en film som heter Lady in the water som jag inte kan utala mig om då jag inte sett den men den har fått i princip samma betyg som hans förra film.
The Happening från 2008 kan jag i alla fall i allra högsta grad uttala mig om för den såg jag precis.
Med en rätt imponerande rollista med namn som Mark Wahlberg och Zoey Deschanel (som jag skrivit en del om i tidigare inlägg) plus Night som regissör var jag rätt förväntansfull. Och ni som följer den här bloggen någorlunda vet att när jag skriver så där kan det bara betyda en sak, att filmen suger och det var precis vad den gjorde också.
Central Park - New York, allt är till synes normalt men plötsligt stannar alla upp, det verkar nästan som tiden frusit.
En kvinna sitter på en parkbänk med en väninna och plötsligt plockar väninnan ur sin hårnål och sticker sig själv i halsen, en efter begår alla människorna i parken självmord.
Elliot Moore (Mark Wahlberg) är en biologilärare på en högskola i New York och får höra nyheten om en eventuell terroristattack i form av biologiska gaser i central Park. Alla lärare samlas och bestämmer sig för att skicka hem eleverna för dagen. Elliot själv beger sig hem för att se så att allt är ok med flickvännen Alma (Zoey Deschanel) och tillsammans bestämmer de sig för att ta tåget till Philadelphia och vänta ut terrorn.
Resan får dock ett abrupt slut, tåget stannar mitt i ingenstans då Philadelphia också blivit angripet av gasen och de tvingas ta sig vidare bäst de kan på egen hand.
Några av de kvarvarande tågresenärerna bildar grupper och vandrar mot närmsta lilla by för att söka skydd mot gasen som endast verkar härja där det finns stora folkmängder.
Ganska snart inser sällskapet att gasen inte är utsläppt av terrorister utan av naturen själv.
Naturen själv har skapat en självförsvarsmekanism mot sin värsta fiende - människan, och nu är självaste vinden männsklighetens nemesis.
Jag kan tänka mig att tankarna gick ungefär så här när Night kom på manuset - "Hmm vad finns runt om kring oss dagligen som människor tar för givet men som jag skulle kunna göra till en hemsk plåga, som i Alfred Hitchcocks "Fåglar" ja jag kommer bli kultförklarad efter detta"
Tanken kanske var bra men utförandet katastrofalt. Aldrig någonsin under filmen satt man och bet sig på naglarna eller var nervös, man brydde sig knappt om karaktärerna över huvud taget.
Nej det här kan man verkligen kalla ett magplask, en påkostad b-film är vad jag skulle kalla detta.
Detta är inte filmen som man kommer minnas M. Night Shyamalan för och ärligt talat skulle jag helst inte vilja minnas den här filmen alls.
Betyget blir 2 mordiska vindpuffar av 5, spännande till och från men över lag en dålig film.
Med ett imponerande gauge av filmer som sjätte sinnet, unbreakable och signs tar M. Night klivet ut i filmvärlden som en respekterad och omtyckt regissör. Han gör sedan filmen "The Village" som blir smått hypad, oh ännu ett mästerverk av M. Night tänkte de flesta. Filmen var välgjord och spännande men ganska lam och som resultat blev de flesta rätt besvikna.
Efter The Village kom en film som heter Lady in the water som jag inte kan utala mig om då jag inte sett den men den har fått i princip samma betyg som hans förra film.
The Happening från 2008 kan jag i alla fall i allra högsta grad uttala mig om för den såg jag precis.
Med en rätt imponerande rollista med namn som Mark Wahlberg och Zoey Deschanel (som jag skrivit en del om i tidigare inlägg) plus Night som regissör var jag rätt förväntansfull. Och ni som följer den här bloggen någorlunda vet att när jag skriver så där kan det bara betyda en sak, att filmen suger och det var precis vad den gjorde också.
Central Park - New York, allt är till synes normalt men plötsligt stannar alla upp, det verkar nästan som tiden frusit.
En kvinna sitter på en parkbänk med en väninna och plötsligt plockar väninnan ur sin hårnål och sticker sig själv i halsen, en efter begår alla människorna i parken självmord.
Elliot Moore (Mark Wahlberg) är en biologilärare på en högskola i New York och får höra nyheten om en eventuell terroristattack i form av biologiska gaser i central Park. Alla lärare samlas och bestämmer sig för att skicka hem eleverna för dagen. Elliot själv beger sig hem för att se så att allt är ok med flickvännen Alma (Zoey Deschanel) och tillsammans bestämmer de sig för att ta tåget till Philadelphia och vänta ut terrorn.
Resan får dock ett abrupt slut, tåget stannar mitt i ingenstans då Philadelphia också blivit angripet av gasen och de tvingas ta sig vidare bäst de kan på egen hand.
Några av de kvarvarande tågresenärerna bildar grupper och vandrar mot närmsta lilla by för att söka skydd mot gasen som endast verkar härja där det finns stora folkmängder.
Ganska snart inser sällskapet att gasen inte är utsläppt av terrorister utan av naturen själv.
Naturen själv har skapat en självförsvarsmekanism mot sin värsta fiende - människan, och nu är självaste vinden männsklighetens nemesis.
Jag kan tänka mig att tankarna gick ungefär så här när Night kom på manuset - "Hmm vad finns runt om kring oss dagligen som människor tar för givet men som jag skulle kunna göra till en hemsk plåga, som i Alfred Hitchcocks "Fåglar" ja jag kommer bli kultförklarad efter detta"
Tanken kanske var bra men utförandet katastrofalt. Aldrig någonsin under filmen satt man och bet sig på naglarna eller var nervös, man brydde sig knappt om karaktärerna över huvud taget.
Nej det här kan man verkligen kalla ett magplask, en påkostad b-film är vad jag skulle kalla detta.
Detta är inte filmen som man kommer minnas M. Night Shyamalan för och ärligt talat skulle jag helst inte vilja minnas den här filmen alls.
Betyget blir 2 mordiska vindpuffar av 5, spännande till och från men över lag en dålig film.
2012
Eller day after tomorrow on drugs skulle kanske ha varit en mer passande titel.
Jag har sett en del domedagsfilmer under mina 19 (på pricken idag faktiskt) år - The end of the world, knowing, day after tomorrow, the flood ja etc etc men denna toppade faktiskt alla.
Det var som ett gourmetbord av specialeffekter och jag kan inte tänka mig annat än att filmen var extremt dyr att göra.
Handlingen var ungefär som man kunde färvänta sig. Ett par forskare upptäckte att neutriner (en mystisk partikel som endast existerar vid extrema förhållanden och inte har någon fysisk påverkan på oss) påverkats av en rekordstor solstorm och blivit laddade som kärnpartiklar och börjat hetta upp jorden innifrån.
Effekten av detta blir att jordplattorna börjar spricka och skifta plats plus jordbävningar med 10 på richterskalan och tsunamivågor på över 100 meter gör livet svårt för människan.
Jackson Curtis (John Cusack) är en författare med familjeproblem. Frun (Amanda Peet) har vårdnaden om barnen och bor tillsammans med sin plastikkirurgman i malibu. Jackson får dock låna barnen för att dra på kamping till yellowstone.
Väl i Yellowstone finner de att den så vanligtvis idylliska lilla fiskesjön helt torkat bort och kvar finns endast en lerpöl med staket runt. Han väler att slå upp tältet på en annan plats och där träffar han en till synes galen radiopratare (Woody Harrelson) som förespår världens undergång. Mayaindianernas kalender förespådde jordens undergång 21/12/12 och bibel och massa annat tydde tydlige också på just detta. Han hade dessutom också hört konspirationsteorier om att staten bygger stora "ships" för att rädda männskligheten och att platserna auktioneras ut till högst betalande.
Jackson tror naturligtvis inte på något av detta till en början men alteftersom marken börjar spricka och när en jättevulkan kommer från ingenstans låter allt plötsligt inte så galet längre.
Som jag sade tidigare ett gourmetbord av specialeffekter som varar i nästan 3 timmar, toppa detta med lite hollywoodclichéer sen har du filmen. Själv handlingen kanske inte är jätteexaltherande, en familj som försöker överleva naturkatastrofer men det blir intressantare mot slutet tycker jag.
Filmen lämpar sig perfekt för storskärm så har du planerat att se filmen borde du absolut göra det på bio.
Ja som sagt, mycket snyggare än så här blir det nog inte. Jag tyckte endå att filmen var mycket bra och betyget blir nog 3,5. Lite för mycket hollywoodcliché (åh överlever med en sekunds mariginal hundra gånger etc) över den men annars en intressant film.
När ni sett filmen kommer ni förstå det roliga med den här bilden :)
Jag har sett en del domedagsfilmer under mina 19 (på pricken idag faktiskt) år - The end of the world, knowing, day after tomorrow, the flood ja etc etc men denna toppade faktiskt alla.
Det var som ett gourmetbord av specialeffekter och jag kan inte tänka mig annat än att filmen var extremt dyr att göra.
Handlingen var ungefär som man kunde färvänta sig. Ett par forskare upptäckte att neutriner (en mystisk partikel som endast existerar vid extrema förhållanden och inte har någon fysisk påverkan på oss) påverkats av en rekordstor solstorm och blivit laddade som kärnpartiklar och börjat hetta upp jorden innifrån.
Effekten av detta blir att jordplattorna börjar spricka och skifta plats plus jordbävningar med 10 på richterskalan och tsunamivågor på över 100 meter gör livet svårt för människan.
Jackson Curtis (John Cusack) är en författare med familjeproblem. Frun (Amanda Peet) har vårdnaden om barnen och bor tillsammans med sin plastikkirurgman i malibu. Jackson får dock låna barnen för att dra på kamping till yellowstone.
Väl i Yellowstone finner de att den så vanligtvis idylliska lilla fiskesjön helt torkat bort och kvar finns endast en lerpöl med staket runt. Han väler att slå upp tältet på en annan plats och där träffar han en till synes galen radiopratare (Woody Harrelson) som förespår världens undergång. Mayaindianernas kalender förespådde jordens undergång 21/12/12 och bibel och massa annat tydde tydlige också på just detta. Han hade dessutom också hört konspirationsteorier om att staten bygger stora "ships" för att rädda männskligheten och att platserna auktioneras ut till högst betalande.
Jackson tror naturligtvis inte på något av detta till en början men alteftersom marken börjar spricka och när en jättevulkan kommer från ingenstans låter allt plötsligt inte så galet längre.
Som jag sade tidigare ett gourmetbord av specialeffekter som varar i nästan 3 timmar, toppa detta med lite hollywoodclichéer sen har du filmen. Själv handlingen kanske inte är jätteexaltherande, en familj som försöker överleva naturkatastrofer men det blir intressantare mot slutet tycker jag.
Filmen lämpar sig perfekt för storskärm så har du planerat att se filmen borde du absolut göra det på bio.
Ja som sagt, mycket snyggare än så här blir det nog inte. Jag tyckte endå att filmen var mycket bra och betyget blir nog 3,5. Lite för mycket hollywoodcliché (åh överlever med en sekunds mariginal hundra gånger etc) över den men annars en intressant film.
När ni sett filmen kommer ni förstå det roliga med den här bilden :)
500 Days of Summer
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur lik Katy Perry var en skådespelare jag sett i en trailer.
Well trailern var till just filmen 500 days of Summer och skådespelaren som såg ut som Katy Perry var Zoey Deschanel som spelar Summer i filmen, ja precis, Summer är en person och filmens titel syftar alltså inte på årstiden sommar som man kan tro.
Ja i alla fall, filmen handlar som så ofta en kontorsarbetare (alltid när någon ska porträteras i en film som ensam eller misslyckad är den en kontorsarbetare) vid namn Tom Hansen. Hans jobb är att designa kort till olika ändamål typ grattis på födelsedagen osv.
En dag får hans chef en ny assistent - Summer. Tom blir kär nästan på en gång men Summer är ganska svårflörtad.
När de för första gången träffas på riktigt och inte i hissen eller vid kopiatorn, på en fest säger Summer på en gång att hon inte söker en relation med någon, hon tycker om att vara självständig. Tom som är förblindad av kärleken ger inte upp och till slut mjuknar Summer och de inleder någon slags romans.
Summer insisterar på att hon inte vill ha något seriöst förhållande men Tom har hittat sin själsfrände och tänker inte ge upp.
Det är svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket för själva handlingen är just romansen mellan de två personerna och alla små detaljer runtomkring. Från hur de träffades till hur han inte kunde visa sina känslor för henne osv osv.
Det låter som en klassisk tråkig kärleksfilm men det fina med filmen är att det är inte hollywoodkärlek utan
filmen tar en mer seriös och verklighetsinriktad ton. Det är svårt att förklara ni som vill veta måste helt enkelt se filmen för er själva.
Det känns lite som att kolla på nyhetsmorgon berusad, tråkigt men kul endå på något märkligt vis.
En helt klart fascinerande film med mycket baktanke och djupa livsfrågor för den som gillar sånt.
Betyget blir nog 3,5, fin, tänkvärd och lite annorlunda film.
Tom och Summer när de möts för första gången i en hiss på deras jobb.
Well trailern var till just filmen 500 days of Summer och skådespelaren som såg ut som Katy Perry var Zoey Deschanel som spelar Summer i filmen, ja precis, Summer är en person och filmens titel syftar alltså inte på årstiden sommar som man kan tro.
Ja i alla fall, filmen handlar som så ofta en kontorsarbetare (alltid när någon ska porträteras i en film som ensam eller misslyckad är den en kontorsarbetare) vid namn Tom Hansen. Hans jobb är att designa kort till olika ändamål typ grattis på födelsedagen osv.
En dag får hans chef en ny assistent - Summer. Tom blir kär nästan på en gång men Summer är ganska svårflörtad.
När de för första gången träffas på riktigt och inte i hissen eller vid kopiatorn, på en fest säger Summer på en gång att hon inte söker en relation med någon, hon tycker om att vara självständig. Tom som är förblindad av kärleken ger inte upp och till slut mjuknar Summer och de inleder någon slags romans.
Summer insisterar på att hon inte vill ha något seriöst förhållande men Tom har hittat sin själsfrände och tänker inte ge upp.
Det är svårt att beskriva handlingen utan att avslöja för mycket för själva handlingen är just romansen mellan de två personerna och alla små detaljer runtomkring. Från hur de träffades till hur han inte kunde visa sina känslor för henne osv osv.
Det låter som en klassisk tråkig kärleksfilm men det fina med filmen är att det är inte hollywoodkärlek utan
filmen tar en mer seriös och verklighetsinriktad ton. Det är svårt att förklara ni som vill veta måste helt enkelt se filmen för er själva.
Det känns lite som att kolla på nyhetsmorgon berusad, tråkigt men kul endå på något märkligt vis.
En helt klart fascinerande film med mycket baktanke och djupa livsfrågor för den som gillar sånt.
Betyget blir nog 3,5, fin, tänkvärd och lite annorlunda film.
Tom och Summer när de möts för första gången i en hiss på deras jobb.
Moon
Är månen svaret på framtidens energiförsörjning? Enligt filmen Moon är den det.
Ett stort företag vid namn Lunar Industries bedriver skördning av He3 (helium 3) på månens yta som står för 70% av jordens energiförsörjning.
Den enda anställda på månen är en person vid namn Sam Bell och vars uppgift är att skicka helium3tuberna till jorden. Sams enda sällskap på stationen är en robot vid namn Gerty (vars röst är gjord av Kevin Spacey)
Det treåriga kontrakt Sam skrev på börjar lida mot sitt slut och han börjar göra sig förberedd på att åka hem.
Saknaden av sin fru börjar dock stiga honom över huvudet och han börjar hallucinera och se henne lite här och var.
En dag när han är ute och arbetar med sin "bil" skymtar han henne ute på månytan och han tappar då kontrollen och krashar in i skördemaskinen.
Det nästa han vet är att han ligger i sjukstugan och Gerty pysslar om honom. Han får genomgå några tester för att se om han fått några hjärnskador osv men han börjar ganska snabbt ifrågasätta hur han kunde klara krashen och hur han kunde återvända till basen med det faktum att han är den enda där.
På ett ganska smidigt sätt lyckas han dock lura Gerty att han behöver kontrollera basens utsida för möjliga skador men istället smiter han iväg med en reservbil för att inspektera vrakte från den förra bilen.
Till sin förvåning finner han en man i vraket som är identiskt lik honom och fortfarande lever, men kämpar för sitt liv.
En snygg och rätt sorgsen film om en(?) mans liv och rätt särpräglade ämbete. Man försöker föreställa sig hur det skulle vara att bo på en planet utan någon annan människa i 3 år, vad skulle hända med spyket egentligen?
Hur skulle man sedan reagera om man hittade sig själv döende? Hela situationen får mig att tänka tillbaka på ett gammalt skämt jag hörde för länge sedan -
-Vad skulle du göra om du var den siste mannen på jorden?
-Dö av rädsla om det knackade på dörren.
Jag tycker endå filmen var fängslande, man hade nästan alltid något man ville ha svar på och svar fick man men det blev inte alltid som man trodde. Nästan allt var uppbyggt i en ganska gråskalig ton och i alla fall jag försökte verkligen tänka mig in i hans situation och hans livsöde.
Sam (som är huvudrollen) spelas av Sam Rockwell som inte är något direkt affischnamn i hollywood men som inte ska underskattas. De flesta känner nog igen honom men kan inte sätta fingret på varifrån och det är nog antagligen för att han nästan uteslutande gör biroller. I det här fallet tycker jag hans skådespeleri är övertygande och hans naturliga knarkade look gör att han passar bra i en sån här lite småpsykologisk thriller.
Hela historien kan mot slutet upplevas som lite långrandig men för mig räcker det till en 4:a i betyg.
Starkt jobbat!
Ett stort företag vid namn Lunar Industries bedriver skördning av He3 (helium 3) på månens yta som står för 70% av jordens energiförsörjning.
Den enda anställda på månen är en person vid namn Sam Bell och vars uppgift är att skicka helium3tuberna till jorden. Sams enda sällskap på stationen är en robot vid namn Gerty (vars röst är gjord av Kevin Spacey)
Det treåriga kontrakt Sam skrev på börjar lida mot sitt slut och han börjar göra sig förberedd på att åka hem.
Saknaden av sin fru börjar dock stiga honom över huvudet och han börjar hallucinera och se henne lite här och var.
En dag när han är ute och arbetar med sin "bil" skymtar han henne ute på månytan och han tappar då kontrollen och krashar in i skördemaskinen.
Det nästa han vet är att han ligger i sjukstugan och Gerty pysslar om honom. Han får genomgå några tester för att se om han fått några hjärnskador osv men han börjar ganska snabbt ifrågasätta hur han kunde klara krashen och hur han kunde återvända till basen med det faktum att han är den enda där.
På ett ganska smidigt sätt lyckas han dock lura Gerty att han behöver kontrollera basens utsida för möjliga skador men istället smiter han iväg med en reservbil för att inspektera vrakte från den förra bilen.
Till sin förvåning finner han en man i vraket som är identiskt lik honom och fortfarande lever, men kämpar för sitt liv.
En snygg och rätt sorgsen film om en(?) mans liv och rätt särpräglade ämbete. Man försöker föreställa sig hur det skulle vara att bo på en planet utan någon annan människa i 3 år, vad skulle hända med spyket egentligen?
Hur skulle man sedan reagera om man hittade sig själv döende? Hela situationen får mig att tänka tillbaka på ett gammalt skämt jag hörde för länge sedan -
-Vad skulle du göra om du var den siste mannen på jorden?
-Dö av rädsla om det knackade på dörren.
Jag tycker endå filmen var fängslande, man hade nästan alltid något man ville ha svar på och svar fick man men det blev inte alltid som man trodde. Nästan allt var uppbyggt i en ganska gråskalig ton och i alla fall jag försökte verkligen tänka mig in i hans situation och hans livsöde.
Sam (som är huvudrollen) spelas av Sam Rockwell som inte är något direkt affischnamn i hollywood men som inte ska underskattas. De flesta känner nog igen honom men kan inte sätta fingret på varifrån och det är nog antagligen för att han nästan uteslutande gör biroller. I det här fallet tycker jag hans skådespeleri är övertygande och hans naturliga knarkade look gör att han passar bra i en sån här lite småpsykologisk thriller.
Hela historien kan mot slutet upplevas som lite långrandig men för mig räcker det till en 4:a i betyg.
Starkt jobbat!
Hängbukssvin
Tjotjim tjip och hej.
Jag orkar bannemig inte skriva om en film nu men jag måste skriva något känner jag, inte så kul att följa en blogg som uppdateras 2 gånger om året typ.
Jag kan börja med att presentera pure awesomeness:
Sen kan jag posta en till rolig bild:
Hej då :P
Drag me to hell
Jag har under helgen varit på Borås spelkonvent aka BSK och som ni kanske vet tar det va 6-7 timmar med bilen dit.
Vad ni däremot inte visste var att jag var förberedd, japp iphonen var laddad med diverse filmer och en av dem var den relativt nya skräckrullen "Drag me to hell".
Drag me to hell är förutom en rätt hygglig skräckrulle också en hyggligt äcklig skräckrulle, letar du efter inspiration till en eventuell framtida bulemi behöver du inte söka längre, spyorna haglar och inte allt för sällan i huvudrollens ansikte. Filmen är lite som ett potpuri av Exorcisten och Peter Harrysson efter en julmiddag med det svenska konservköttet från 80-talet, demoner och spyor. Blandar du dessutom i en gammal zigenarhäxa och en indisk spåman i grytan har du receptet för den här filmen.
Faktumed att gränsen mellan seriös skräckfilm och oseriös gore-b-humor-skräck här är ganska hårfin men endå på ett ganska proffsigt sätt med undantag för en scen som gärna kunde ha hamnat i the extended version för min del *hint* den innehåller ett random hängande skruvstäd i taket (seriöst vem har ett skruvstäd hängandes i taket i en lina i sitt uteföråd) och en makaber överraskningsmåltid bestående av häxögon och tarmar, jaja nog om det och lite mer om handlingen.
Christine Brown jobbar på en bank och sköter avdelningen för lån och liknande. Hon konkurrerar med sin kolega om platsen som direktörsassistent och har just fått rådet av sin chef att inte ge ut lån som är uppenbart ofördelaktiga för banken. Som på beställning kommer en gammal tant in, mrs. Ganush, en gammal zigenartant med ett behov av ett förlängt bostadslån. Christine känner medlidande och trots att hon redan fått förlängning på lånet två gånger förut frågar hon sin chef vad han tycker. Hans svar blir "It's a tough decision. It's your call" och med tanke på en eventuell befodran bestämmer sig endå Christine för att visa vart skåpet ska stå och nekar lånet. Mrs. Ganush får psykbryt och damp på samma gång och överfaller Christine i bilen. Hon kastar en förbannelse på Christine och om tre dagar ska odjuret från avgrunden komma och dra med sig henne ned i hans hem, kort sagt hon ska bli "draged to hell"
Med undantag från en ett fåtal lite överdrivna scener tycker jag endå att det här är en bra och mycket sevärd skräckfilm och då ska jag tillägga att jag inte gillar skräckfilm vanligtvis så ett plus för det.
Som sagt gränsen till att den blir lite för överdriven ibland är hårfin men jag tycker endå att den i 90% av fallen håller sig på rätt sida av den gränsen. Spännande och bra film som faktiskt fick mig att hoppa till några gånger och på det stora hela en film jag skulle kunna rekomendera.
4 slaktade kattungar av 5 blir betyget.
Hej så länge!
Vad ni däremot inte visste var att jag var förberedd, japp iphonen var laddad med diverse filmer och en av dem var den relativt nya skräckrullen "Drag me to hell".
Drag me to hell är förutom en rätt hygglig skräckrulle också en hyggligt äcklig skräckrulle, letar du efter inspiration till en eventuell framtida bulemi behöver du inte söka längre, spyorna haglar och inte allt för sällan i huvudrollens ansikte. Filmen är lite som ett potpuri av Exorcisten och Peter Harrysson efter en julmiddag med det svenska konservköttet från 80-talet, demoner och spyor. Blandar du dessutom i en gammal zigenarhäxa och en indisk spåman i grytan har du receptet för den här filmen.
Faktumed att gränsen mellan seriös skräckfilm och oseriös gore-b-humor-skräck här är ganska hårfin men endå på ett ganska proffsigt sätt med undantag för en scen som gärna kunde ha hamnat i the extended version för min del *hint* den innehåller ett random hängande skruvstäd i taket (seriöst vem har ett skruvstäd hängandes i taket i en lina i sitt uteföråd) och en makaber överraskningsmåltid bestående av häxögon och tarmar, jaja nog om det och lite mer om handlingen.
Christine Brown jobbar på en bank och sköter avdelningen för lån och liknande. Hon konkurrerar med sin kolega om platsen som direktörsassistent och har just fått rådet av sin chef att inte ge ut lån som är uppenbart ofördelaktiga för banken. Som på beställning kommer en gammal tant in, mrs. Ganush, en gammal zigenartant med ett behov av ett förlängt bostadslån. Christine känner medlidande och trots att hon redan fått förlängning på lånet två gånger förut frågar hon sin chef vad han tycker. Hans svar blir "It's a tough decision. It's your call" och med tanke på en eventuell befodran bestämmer sig endå Christine för att visa vart skåpet ska stå och nekar lånet. Mrs. Ganush får psykbryt och damp på samma gång och överfaller Christine i bilen. Hon kastar en förbannelse på Christine och om tre dagar ska odjuret från avgrunden komma och dra med sig henne ned i hans hem, kort sagt hon ska bli "draged to hell"
Med undantag från en ett fåtal lite överdrivna scener tycker jag endå att det här är en bra och mycket sevärd skräckfilm och då ska jag tillägga att jag inte gillar skräckfilm vanligtvis så ett plus för det.
Som sagt gränsen till att den blir lite för överdriven ibland är hårfin men jag tycker endå att den i 90% av fallen håller sig på rätt sida av den gränsen. Spännande och bra film som faktiskt fick mig att hoppa till några gånger och på det stora hela en film jag skulle kunna rekomendera.
4 slaktade kattungar av 5 blir betyget.
Hej så länge!
