ortmastaren

Är månen svaret på framtidens energiförsörjning? Enligt filmen Moon är den det.
Ett stort företag vid namn Lunar Industries bedriver skördning av He3 (helium 3) på månens yta som står för 70% av jordens energiförsörjning.
Den enda anställda på månen är en person vid namn Sam Bell och vars uppgift är att skicka helium3tuberna till jorden. Sams enda sällskap på stationen är en robot vid namn Gerty (vars röst är gjord av Kevin Spacey)
Det treåriga kontrakt Sam skrev på börjar lida mot sitt slut och han börjar göra sig förberedd på att åka hem.
Saknaden av sin fru börjar dock stiga honom över huvudet och han börjar hallucinera och se henne lite här och var.
En dag när han är ute och arbetar med sin "bil" skymtar han henne ute på månytan och han tappar då kontrollen och krashar in i skördemaskinen.

Det nästa han vet är att han ligger i sjukstugan och Gerty pysslar om honom. Han får genomgå några tester för att se om han fått några hjärnskador osv men han börjar ganska snabbt ifrågasätta hur han kunde klara krashen och hur han kunde återvända till basen med det faktum att han är den enda där.
På ett ganska smidigt sätt lyckas han dock lura Gerty att han behöver kontrollera basens utsida för möjliga skador men istället smiter han iväg med en reservbil för att inspektera vrakte från den förra bilen.
Till sin förvåning finner han en man i vraket som är identiskt lik honom och fortfarande lever, men kämpar för sitt liv.

En snygg och rätt sorgsen film om en(?) mans liv och rätt särpräglade ämbete. Man försöker föreställa sig hur det skulle vara att bo på en planet utan någon annan människa i 3 år, vad skulle hända med spyket egentligen?
Hur skulle man sedan reagera om man hittade sig själv döende? Hela situationen får mig att tänka tillbaka på ett gammalt skämt jag hörde för länge sedan -

-Vad skulle du göra om du var den siste mannen på jorden?
-Dö av rädsla om det knackade på dörren.


Jag tycker endå filmen var fängslande, man hade nästan alltid något man ville ha svar på och svar fick man men det blev inte alltid som man trodde. Nästan allt var uppbyggt i en ganska gråskalig ton och i alla fall jag försökte verkligen tänka mig in i hans situation och hans livsöde.

Sam (som är huvudrollen) spelas av Sam Rockwell som inte är något direkt affischnamn i hollywood men som inte ska underskattas. De flesta känner nog igen honom men kan inte sätta fingret på varifrån och det är nog antagligen för att han nästan uteslutande gör biroller. I det här fallet tycker jag hans skådespeleri är övertygande och hans naturliga knarkade look gör att han passar bra i en sån här lite småpsykologisk thriller.

Hela historien kan mot slutet upplevas som lite långrandig men för mig räcker det till en 4:a i betyg.
Starkt jobbat!