ortmastaren

De flesta känner nog Clint Eastwood bäst som den hårdkokte cowboyen från de gamla sphagetti-westernfilmerna från sextiotalet, kanske främst den gode den onde den fule från 1966 och en handfull dollar. Kellys hjältar kan man knappast glömma eller flykten från alcatraz. Ja med den blygsamma åldern på 79 år har han hunnit med en hel del i sin karriär. Men vad många inte vet är att han också är en flitig regissör, 33 filmer har han hitils regisserat! Han vann oscar som bästa regissör för filmerna Million dollar baby och de skoningslösa.

När jag för några månader sedan kolla på million dollar baby mindes jag att jag tyckte den var lång och seg men tankeväckande och intressant. Clint spelar rollens som en sur gammal gymägare och boxiningstränare som tar sig an en tjej utan tidigare erfarenhet. På slutet kommer ett antiklimax som gör filmen så tankeväckande och speciell men snäll som jag är kommer inga spoilers utan det får ni se filmen för att förstå.

I Gran Torino som är hans senaste verk står han för både regi och huvudroll. Walter Kowalsky är en gammal sur (ser vi ett mönster här?) krigsveteran som just förlorat sin fru och är i ett stadie i livet när allt jäklas. Ett helt gäng hmongpersoner (folkgrupp från kina/vietnam mf) flyttar in som grannar till honom till hans förtret, sånna "sneögingar" som han kallar dem, har han tagit hand om många under vietnamkriget. Han mjuknar dock ganska snart och börjar känna medkänsla för de utsatta barnen i familjen. Sonen i hmongfamiljen - Thao har ingen bra förebild i livet och hans kusiner som är smågangsters försöker ständigt få honom att begå illdåd. När Walter ertappar Thao med att försöka stjäla hans 1972 årsmodell Gran Torino åker det gamla geväret från vietnam fram. Thao flyr dock oskadd men när Walter räddar Thaos syster från att bli våldtagen av ett gäng "negrer" som han kallar dem får Thao skuldkänslor och erkänner för Walter. Walter är till en början väldigt sur men mjuknar mer och mer och börjar tycka synd om Thao. Alla Walters mjuka sidor som varit dolda och undantryckta börjar visa sig men när kusinerna återvänder och gör något oförlåtligt försvinner de mjuka sidorna lika snabbt som de kom.

Det här är en helt fantastisk film, jag menar det verkligen - helt underbar. Den blandar spännande handling och intressanta karaktärer med humor och tankeväckande scener. Clint Eastwood är helt oslagbar på att se gammal, sur och elak ut men han har många fler sidor som skådespelare också, han är en av filmbranshens viktigaste personer under det senaste decenniet.
Jag förväntade mig verkligen att Gran Torino skulle vara seg och tråkig som Million Dollar baby men det var den verkligen inte, raka motsatsen faktiskt. När jag säger att den inte var seg och tråkig menar jag inte att det var massa action för det var det inget, en blanding av intressanta karaktärer och bra flytande story gjorde Gran Torino till en smått oförglömlig filmupplevelse.

5 av 5 blir betyget, den första filmen någonsin på ortmastaren.blogg.se att få full pott, vilket säger en del med tanka på de otaliga filmer jag recenserat. Ett smått historiskt ögonblick alltså.

Gå nu och se Gran Torino på bio, ni kommer inte ångra er.

Vad händer där ute?  Har inte skrivit på ett tag, men snälla förlåt mig mina hitils 18 läsare (den 19:e är jag själv) här kommer lite mer. Jag var ganska nydligen (förra lördagen) och kollade på watchmen. Den hade haft premiär dagen innan och det var den fjärde visningen någonsin i Falun vi kollade på (vist är vi supercoola). Filmen var ju rätt hypad och med en svenska i en av huvudrollerna blev media tokig och höll på att skita på sig av förväntan.

Filmen utspelar sig i ett alternativt 1980-tal där kalla kriget är brinnande aktuellt (höhöhö) och superhjältar är lättare att hitta än kackerlackor i badrummet. För superhjältar är egentligen inte superhjältar utan vigilantes-nattvakter. Filmen sträcker sig också över två eror av "superhjältar" då de som var på gatorna på 40-talet och framåt blivit för gamla och lämnat över sina dräkter till andra. Men som sagt även om de är kick-ass på kung fu och har prylar som inte ens dr.gadget inte har så har de inte superfrafter. Den enda som egentligen har några krafter är dr.manhattan, en förymd naken blue-man-group-medlem med krafter som inte kan gämföras med någon annan än våran egen skapare själv, teleportation, kan se in i framtiden och bakåt i tiden och in i andra dimensioner, kan hantera meteria hur han vill, ja you name it. Dr.Manhattan som han alltså heter är på USAs sida och i stort sett enda anledningen till att inte Sovjet skickat sina kärnvapen regnandes över Amerika. Och detta överskuggar i mitt tycke all den andra handlingen. De andra "superhjältarna" springer runt och har sig men allt de gör spelar egentligen ingen roll för det är bara dr.manhattan som egentligen kan göra något. Ok att de har vissa samband tex är silc spectre (malin åkerman) ihop med teleport-smurf men vad de hittar på har i slutändan ingen större betydelse.

Filmen börjar i alla fall med att the comedian blir brutalt mördad och rorschack som blir den första att upptäcka detta drar slutsatsen att någon är ute efter att döda alla watchmen och springer därför runt och varnar alla andra. Sen resten av handlingen är relationer watchmen emellan plus den röda tråd som finns där i bakgrunden om kärnvapenkrig.

När jag satta mig i biostolen förväntade jag mig en x-men rip-off men det visade sig vara fel. För att vara skapad på en serietidning utgiven av dc-comics har den en väldigt speciell handling, inte vad man kunde förväntat sig. Så plus för inovativ handling men minus för att den var poänglös för filmens slutskede. Plus också för att den var nästan 3 timmar lång vilket jag gillar och att den innehöll många intressanta karaktärer.  Men allt som allt gillade jag inte filmen speciellt mycket, den skulle ha fokuserat på handlingen och inte olika birollers bakgrund och historia. Vad kan jag säga antingen gillar man filmen eller inte, jag tror ett stort plus är om man läst den grafiska novellen den är baserad på innan det kommer nog göra det mycket mer intressant.

I alla fall, helt ok biofilm, 3 timmar lång gör det värt pengarna, även om handlingen var utdragen och poänglös var den rätt intressant och jag tänkte inte en enda gång under filmen att jag hellre skulle vara hemma eller att jag slösade min tid så innerst inne måste jag tyckt den var sevärd. Är ni 80-tals nostalgiker eller smurffetichister kan jag rekomendera filmen.

Betyget blir 2,5 av 5 flygande random glasorber på mars.



Några av huvudrollerna, från vänster the comedian, Nite Owl II, Adrian Veidt aka Ozymandias, Rorschach och Silk Spectre.


Japp, han kan till och med göra kopior av sig själv.




Trailern.

idag vill jag inte säga något speciellt utan jag bara babblar på lite. Jag började träna idag igen efter att ha varit sjuk sen början av sportlovet och det känndes bra, vad som bekymrar mig lite är att jag inte verkar bli något starkare i bröst, har haft samma vikt sen jag började träna men ökar inget. Kanske gör jag fel, kanske jag måste ändra på något. Vad har jag annars haft för mig... Jag har spelat bowling, gick inget vidare, spelade mot ett gäng 15-åriga tjejer och lyckades vinna en match av 4, alla har dåliga dagar men detta tar nog priset. Sen spelade vi mot ett gäng 15-åriga killar och då vann jag 2 av matcherna, inte för att jag var bra utan för att de var sämre. Nej Hedemora är nog inget ställe för mig att bli bowlingproffs på, får nog åka hem till Falun och träna några månader, sen jäklar tjejer och killar, kommer jag få lite mindre spö än vanligtvis. Har jobbat en del med mitt projektarbete också, med en månad kvar har jag det mesta ogjort och jag kommer nog inte kunna jobba förens jag har kniven mot strupen. Jag har i alla fall målat denna, lite blurrig bild men ni fattar.



Känns bra att vara klar med den, blev så där nöjd, fina färger men fult påmålade tycker jag i alla fall, ni som kommer på projektmässan får se för er själva.

Förutom detta har jag gjort vad jag gör bäst, slappat, kollat på tv-serier och käka skitmat. Igår kväll var jag sugen på mågot gott så då tog jag 3 mazariner och en liter cola. Jag kommer bli tjock.

De serier jag för närvarande följer är House, Man vs Wild, Reaper och så kollar jag på en del anime. Jag väntar också spännt på att lost ska börja igen, det har varit över 6 månader sedan den förra säsongen tog slut så ska bli kul att få se det igen.


Sen lyssnar jag på musik också och denna video fångade mitt intresse. Kul att så många kända låtar använder sig av samma 4 akord.





Sen fastnade jag totalt för den här låten, har ju hört den förut den är en klassiker men fick en nytändning, den är faktiskt jäkligt bra när man tänker efter. Musikvideon hatar jag så ignorera den, den har inget med låten att göra i mitt tycke så därför kommer den här med en fin bakgrundsbild istället. Ni som verkligen har lust att se videon kan enkelt hitta den på youtube. Vi ses.






Och eftersom ingen någonsin kommenterar mina inlägg provar jag mig på en ny metod - omvänd psykologi.
Kommentera inte!