Clintan gör det igen.
De flesta känner nog Clint Eastwood bäst som den hårdkokte cowboyen från de gamla sphagetti-westernfilmerna från sextiotalet, kanske främst den gode den onde den fule från 1966 och en handfull dollar. Kellys hjältar kan man knappast glömma eller flykten från alcatraz. Ja med den blygsamma åldern på 79 år har han hunnit med en hel del i sin karriär. Men vad många inte vet är att han också är en flitig regissör, 33 filmer har han hitils regisserat! Han vann oscar som bästa regissör för filmerna Million dollar baby och de skoningslösa.
När jag för några månader sedan kolla på million dollar baby mindes jag att jag tyckte den var lång och seg men tankeväckande och intressant. Clint spelar rollens som en sur gammal gymägare och boxiningstränare som tar sig an en tjej utan tidigare erfarenhet. På slutet kommer ett antiklimax som gör filmen så tankeväckande och speciell men snäll som jag är kommer inga spoilers utan det får ni se filmen för att förstå.
I Gran Torino som är hans senaste verk står han för både regi och huvudroll. Walter Kowalsky är en gammal sur (ser vi ett mönster här?) krigsveteran som just förlorat sin fru och är i ett stadie i livet när allt jäklas. Ett helt gäng hmongpersoner (folkgrupp från kina/vietnam mf) flyttar in som grannar till honom till hans förtret, sånna "sneögingar" som han kallar dem, har han tagit hand om många under vietnamkriget. Han mjuknar dock ganska snart och börjar känna medkänsla för de utsatta barnen i familjen. Sonen i hmongfamiljen - Thao har ingen bra förebild i livet och hans kusiner som är smågangsters försöker ständigt få honom att begå illdåd. När Walter ertappar Thao med att försöka stjäla hans 1972 årsmodell Gran Torino åker det gamla geväret från vietnam fram. Thao flyr dock oskadd men när Walter räddar Thaos syster från att bli våldtagen av ett gäng "negrer" som han kallar dem får Thao skuldkänslor och erkänner för Walter. Walter är till en början väldigt sur men mjuknar mer och mer och börjar tycka synd om Thao. Alla Walters mjuka sidor som varit dolda och undantryckta börjar visa sig men när kusinerna återvänder och gör något oförlåtligt försvinner de mjuka sidorna lika snabbt som de kom.
Det här är en helt fantastisk film, jag menar det verkligen - helt underbar. Den blandar spännande handling och intressanta karaktärer med humor och tankeväckande scener. Clint Eastwood är helt oslagbar på att se gammal, sur och elak ut men han har många fler sidor som skådespelare också, han är en av filmbranshens viktigaste personer under det senaste decenniet.
Jag förväntade mig verkligen att Gran Torino skulle vara seg och tråkig som Million Dollar baby men det var den verkligen inte, raka motsatsen faktiskt. När jag säger att den inte var seg och tråkig menar jag inte att det var massa action för det var det inget, en blanding av intressanta karaktärer och bra flytande story gjorde Gran Torino till en smått oförglömlig filmupplevelse.
5 av 5 blir betyget, den första filmen någonsin på ortmastaren.blogg.se att få full pott, vilket säger en del med tanka på de otaliga filmer jag recenserat. Ett smått historiskt ögonblick alltså.
Gå nu och se Gran Torino på bio, ni kommer inte ångra er.
När jag för några månader sedan kolla på million dollar baby mindes jag att jag tyckte den var lång och seg men tankeväckande och intressant. Clint spelar rollens som en sur gammal gymägare och boxiningstränare som tar sig an en tjej utan tidigare erfarenhet. På slutet kommer ett antiklimax som gör filmen så tankeväckande och speciell men snäll som jag är kommer inga spoilers utan det får ni se filmen för att förstå.
I Gran Torino som är hans senaste verk står han för både regi och huvudroll. Walter Kowalsky är en gammal sur (ser vi ett mönster här?) krigsveteran som just förlorat sin fru och är i ett stadie i livet när allt jäklas. Ett helt gäng hmongpersoner (folkgrupp från kina/vietnam mf) flyttar in som grannar till honom till hans förtret, sånna "sneögingar" som han kallar dem, har han tagit hand om många under vietnamkriget. Han mjuknar dock ganska snart och börjar känna medkänsla för de utsatta barnen i familjen. Sonen i hmongfamiljen - Thao har ingen bra förebild i livet och hans kusiner som är smågangsters försöker ständigt få honom att begå illdåd. När Walter ertappar Thao med att försöka stjäla hans 1972 årsmodell Gran Torino åker det gamla geväret från vietnam fram. Thao flyr dock oskadd men när Walter räddar Thaos syster från att bli våldtagen av ett gäng "negrer" som han kallar dem får Thao skuldkänslor och erkänner för Walter. Walter är till en början väldigt sur men mjuknar mer och mer och börjar tycka synd om Thao. Alla Walters mjuka sidor som varit dolda och undantryckta börjar visa sig men när kusinerna återvänder och gör något oförlåtligt försvinner de mjuka sidorna lika snabbt som de kom.
Det här är en helt fantastisk film, jag menar det verkligen - helt underbar. Den blandar spännande handling och intressanta karaktärer med humor och tankeväckande scener. Clint Eastwood är helt oslagbar på att se gammal, sur och elak ut men han har många fler sidor som skådespelare också, han är en av filmbranshens viktigaste personer under det senaste decenniet.
Jag förväntade mig verkligen att Gran Torino skulle vara seg och tråkig som Million Dollar baby men det var den verkligen inte, raka motsatsen faktiskt. När jag säger att den inte var seg och tråkig menar jag inte att det var massa action för det var det inget, en blanding av intressanta karaktärer och bra flytande story gjorde Gran Torino till en smått oförglömlig filmupplevelse.
5 av 5 blir betyget, den första filmen någonsin på ortmastaren.blogg.se att få full pott, vilket säger en del med tanka på de otaliga filmer jag recenserat. Ett smått historiskt ögonblick alltså.
Gå nu och se Gran Torino på bio, ni kommer inte ångra er.
Kommentarer
Trackback
