Hard Candy
Haha shit skrev för typ tre timmar sen recensionen av The Tourist men känner att efter att ha sett detta måste jag få ventilera mig lite. Den här filmen var sjuk men samtidigt brilliant, lite av en mindfuck nästan.
En psykisk thriller man måste sätta sig in i för att uppskatta och förstå.
Hard Candy handlar om Jeff som är en ganska ensam man i sina bästa år och arbetar som fotograf.
I ett chattrum på internet träffar han en 14-årig tjej och de pratar med varandra flera dagar.
Till slut stämmer de träff med varandra och efter att ha fikat åker de hem till honom för att lyssna på musik och snacka lite mer. Det börjar blandas drinkar och vid det här laget funderar man vad som försigår.
Det man inte hade förväntat sig i alla fall är att Hayley (den 14-åriga tjejen) skulle droga ned Jeff för att kunna binda fast honom med rep och genomföra en kastrering.
Det här är heavy stuff, jag kommer aldrig kunna kolla på en liten tjej igen utan att bli livrädd.
Man tänker först jaha suck det är en av de här filmerna när den man från början trodde var den snälle var den onde och vise versa men det är inte riktigt så enkelt här, tanken kommer först gå fram och tillbaka femton gånger innan man bestämer sig. Vad försigår inne i huvudet på dem? Vad skulle jag själv ha gjort? Är allt vad det verkar vara? Man blir nästan lite småparanoid och efter att ha sett hela filmen är man fortfarande lite osäker på vad det egentligen var man såg.
Jag tycker den här filmen är brilljant men den är för en ganska specifik publik och kommer inte uppskattas av många. Detta är något att gröta sig ned i och det kommer inte vara ett problem för man är fast direkt, i alla fall jag var.
Som sag sagt tidigare är de mest imponerande filmernana de som är bra utan att använda några fancy specialeffekter. Scenen i början på Inglorious Basterds när Nazisterna är inne i det huset och judarna gömmer sig under golvet, tänk er den scenen fast två timmar lång så har ni Hard Candy. Och då menar jag konceptet och intensiteten och spänningen etc.
Betyget för mig är 7.5 av 10 men då krävs att man ska vara rätt sorts person för en sån här film och vara i rätt sinneslag för stunden. Som sagt ingen film för familjen och barnen men kan man uppskatta den är den riktigt bra.
En psykisk thriller man måste sätta sig in i för att uppskatta och förstå.
Hard Candy handlar om Jeff som är en ganska ensam man i sina bästa år och arbetar som fotograf.
I ett chattrum på internet träffar han en 14-årig tjej och de pratar med varandra flera dagar.
Till slut stämmer de träff med varandra och efter att ha fikat åker de hem till honom för att lyssna på musik och snacka lite mer. Det börjar blandas drinkar och vid det här laget funderar man vad som försigår.
Det man inte hade förväntat sig i alla fall är att Hayley (den 14-åriga tjejen) skulle droga ned Jeff för att kunna binda fast honom med rep och genomföra en kastrering.
Det här är heavy stuff, jag kommer aldrig kunna kolla på en liten tjej igen utan att bli livrädd.
Man tänker först jaha suck det är en av de här filmerna när den man från början trodde var den snälle var den onde och vise versa men det är inte riktigt så enkelt här, tanken kommer först gå fram och tillbaka femton gånger innan man bestämer sig. Vad försigår inne i huvudet på dem? Vad skulle jag själv ha gjort? Är allt vad det verkar vara? Man blir nästan lite småparanoid och efter att ha sett hela filmen är man fortfarande lite osäker på vad det egentligen var man såg.
Jag tycker den här filmen är brilljant men den är för en ganska specifik publik och kommer inte uppskattas av många. Detta är något att gröta sig ned i och det kommer inte vara ett problem för man är fast direkt, i alla fall jag var.
Som sag sagt tidigare är de mest imponerande filmernana de som är bra utan att använda några fancy specialeffekter. Scenen i början på Inglorious Basterds när Nazisterna är inne i det huset och judarna gömmer sig under golvet, tänk er den scenen fast två timmar lång så har ni Hard Candy. Och då menar jag konceptet och intensiteten och spänningen etc.
Betyget för mig är 7.5 av 10 men då krävs att man ska vara rätt sorts person för en sån här film och vara i rätt sinneslag för stunden. Som sagt ingen film för familjen och barnen men kan man uppskatta den är den riktigt bra.
Kommentarer
Trackback
