ortmastaren

Jag har inte haft tid att se på film på senaste jag har haft alldeles för många spel att spela, Star Craft 2, Dead Space 2 och Dragon Age 2. Ja det är året av uppföljare. Så jag tänkte att istället för att låta bloggen torka ut och dö så tar jag helt enkelt och skriver en spelrecension, vem vet det kanske också är intressant.





När jag var mindre spelade jag spel så som icewind dale och övergången från det till dragon age är egentligen bara 3D istället för 2D. Samma stridssystem, dialogsekvenser och specialiseringar av attribut, spells osv osv.

Dragon Age Origins är ett spel utan gränser och det finns hela tiden minst två vägar att gå som får olika konsekvenser, en hög sidoquester och en otroligt lång och djup historia. Det finns ton av fakta om allt du gör i spelet och hela världen är så komplext uppbyggd och motiverad att man nästan får Tolkien-vibbar.
Du kan göra dina allierade gladare eller argare genom val du gör genom spelets gång eller att prata med dem och säga smickrande saker eller helt enkelt tracka på den presenter. Vid tillräckligt höga poäng kan man inleda kärleksrelationer osv. Det finns ett enormt utbud av intems och gear och man kan pimpa dem med runes och tillverka potions, poisons osv.


(In-game grafik)

Ja det går knappt att beskriva hur komplext och stort det här spelet är, jag var tvungen att klara ut det två gånger för jag vill se vad som hade hänt om man inte gjort så här vid detta tillfället osv. Min totala gametime på dragon age origins är ungefär 150 timmar vilket motsvarar över sex dygns non-stop spelande.

Den enda kritiken jag skulle kunna ge spelet är att vissa dungeons man ska raida är lite för stora och det blir jobbigt vid sjuttioelfte vågen ödlecreep.

Mitt betyg är 10/10, har svårt att tänka mig ett mer fulländat spel.



(Bilden tagen ur musikvideon "Who's a sexy bitch" av David Guetta)



Dragon Age 2 då?



Tvåan utspelar sig till en början parallellt med originshistorien men sträcker sig sedan över flera års tid.
Man är en annan person med lite mindre bekymmer än att rädda hela världen.
Garret Hawke med sisn syster som är en apostate (typ laglös magiker, man måste spela spelet för att förstå)
Flyr från Lothering tillsammans med sin mamma. I Lothering befinner man sig i Origins också då det ligger i landet Ferelden. Hur som helst, man flyr över havet till staden Kirkwall där man sedan bosätter sig. Resten av spelet går mer eller mindre ut på att springa runt i stade och lösa småtvister och tjäna pengar.

Man har begränsat det förut så enorma världen till den lilla staden med visserligen många stadsdelar men endå.
Man har mindre möjligheter att leka med vapen och utrustningar och allt har fått en förenkling.
Man kan nu heller inte vara alv eller dvärg, bara människa. De olika klasserna warrior, mage och rouge finns dock kvar.

En kul grej är att om man har en sparning frå origins kan man "importera" den vilket får till följd att val man gjorde då påverkar lite vilka karaktärer som dyker upp i detta spelet. Till exempel som jag gjorde på den sparningen jag valde gjorde jag prince Behlen till kung av Orzamahr (dvärgarnas stad) och då dök hans motståndare Lord Harrmowmont upp som landsfördriven flykting i Kirkwall.



Stridssystemet är gjort för att passa 15-åringar mer och de hoppar och voltar och grejer vilket jag inte är säker på om jag gillar. Utöver det är det ungefär densamma, man kan pausa och ge order till olika partymembers osv.

Alla miljöerna är ganska färglösa och platta och rätt tråkiga och det känns ibland som Bioware kunde lagt ned större ansträngning på just den punkten.

Hela spelet är gjort för att passa konsoll och är därför på många punkter förenklat och det är ett stort minus för mig, komplexheten i Origins var just det som fick mig att älska det.

Över lag är Dragon Age 2 också ett beroendeframkallande spel och är i mitt tycke värt pengarna men det saknar mycket av det som gjorde ettan så bra vilket så klart sänker betyget.

7/10, gillar man RPG-fantasy är detta verkligen något man bör testa.