JCVD
Som står för inget mindre än Jean-Claude Van Damme och som är någon slags hybridfilm mellan fejkdokumentär och drama.
JCVD har återvänt till sin hemstad Bryssel för att försöka lugna ned sig och dessutom är han mitt i en vårdnadstvist med sitt ex om deras dotter. Vårdnaden går till mamman och Jean-Claude behöver nu skicka pengar till sin advokat för att överklaga domen. I sin bil på väg hem ringer hans advokat och berättar att JC:s check inte var giltig och han behöver nu skaffa nya pengar innan lunch, han och åker därför till bankkontoret.
Inne på banken pågår dock ett bankrån och en helt oanandes JC blir tagen gisslan. Alla tror dock att det är JC som ligger bakom rånet och det hela blir snart ett mediapådrag utan dess like.
För mig var den här filmen väldigt förvirrande, jag kände inte till handlingen i förväg och det gick inte upp för mig förens efter ungefär halva filmen att det var det här den verkligen skulle handla om - ett gisslandrama.
Utan tvekan dock JCVD:s mest personliga film, man får till och med se han snyfta/halvgråta under en scen vilket var något jag trodde jag aldrig skulle få bevittna. Som sagt handlar filmen om honom och inte någon av hans karaktärer (ja han spelar ju karaktären "sig själv" då filmen inte är baserad på en verklig händelse) så några speciella actionscener förekommer inte vilket också är ganska unikt. Så plus alltså för att han vågar visa en ny sida av sig själv.
I övrigt var filmen ganska luddig och seg, jag tyckte inte om den speciellt mycket personligen.
Den är ju så klart en filmskapares konstverk och hela grejen med konstverk är ju att man inte riktigt ska förstå dem, så kanske var det meningen men det fungerade inte riktigt för min del då jag inte fastnade för handlingen över huvud taget.
Betyget blir nog 2 avdankade actionhjältar av 5. Kul att se en ny sida av JCVD men inte så mycket mer.
JCVD har återvänt till sin hemstad Bryssel för att försöka lugna ned sig och dessutom är han mitt i en vårdnadstvist med sitt ex om deras dotter. Vårdnaden går till mamman och Jean-Claude behöver nu skicka pengar till sin advokat för att överklaga domen. I sin bil på väg hem ringer hans advokat och berättar att JC:s check inte var giltig och han behöver nu skaffa nya pengar innan lunch, han och åker därför till bankkontoret.
Inne på banken pågår dock ett bankrån och en helt oanandes JC blir tagen gisslan. Alla tror dock att det är JC som ligger bakom rånet och det hela blir snart ett mediapådrag utan dess like.
För mig var den här filmen väldigt förvirrande, jag kände inte till handlingen i förväg och det gick inte upp för mig förens efter ungefär halva filmen att det var det här den verkligen skulle handla om - ett gisslandrama.
Utan tvekan dock JCVD:s mest personliga film, man får till och med se han snyfta/halvgråta under en scen vilket var något jag trodde jag aldrig skulle få bevittna. Som sagt handlar filmen om honom och inte någon av hans karaktärer (ja han spelar ju karaktären "sig själv" då filmen inte är baserad på en verklig händelse) så några speciella actionscener förekommer inte vilket också är ganska unikt. Så plus alltså för att han vågar visa en ny sida av sig själv.
I övrigt var filmen ganska luddig och seg, jag tyckte inte om den speciellt mycket personligen.
Den är ju så klart en filmskapares konstverk och hela grejen med konstverk är ju att man inte riktigt ska förstå dem, så kanske var det meningen men det fungerade inte riktigt för min del då jag inte fastnade för handlingen över huvud taget.
Betyget blir nog 2 avdankade actionhjältar av 5. Kul att se en ny sida av JCVD men inte så mycket mer.
Kommentarer
Trackback
