ortmastaren

Funny People var för mig en stor överaskning, jag förväntade mig en medioker komedi med Adam Sandler och Seth Rogen (Seth Rogen är bäst på mediokra/halvdåliga komedier) men faktumed att den här var riktigt bra. Jag har aldrig sett Adam Sandler så genuin och faktumed att under sin flummig image är han en riktigt bra skådespelare.
Jag kommer att tänka på andra komiker som försökt göra något annat än komedi, jim Carrey tex i an eternal sunshine of a spotless mind där han mest ser ut som en malplacerad stor gråtbebis. Adam Sandler däremot har verkligen hittat rätt här och jag kan inte annat än att bli imponerad.

Seth Rogen därimot gör en roll som han alltid gör, en lite skum och misslyckad ungkarl. Nog för att han är bra på det han gör men jag gillar skådespelare som överaskar en, man vill inte gå till en biograf och veta exakt vad man kommer se, man vill bli överaskad. Lika Jonah Hill som även han finns med på ett hörn, förvånade mig att inte Michael Cera var med också, då hade den misslyckade ungkarlsklubben varit fulländad.

Funny People handlar om George Simmons (Adam Sandler) som är en superkänd och superrik komiker.
Han har allt man kan önska sig, ett gigantiskt hus, tonvis med bilar och en lön som skulle få vem som helst att bli avundsjuk. Det enda han inte har är det viktigaste, vänner och familj för det har han valt bort till förmån till hans karriär och detta har gjort honom till en väldigt bitter man under ytan.
George börjar känna sig sämre fysiskt och går till en doktor som konstaterar att han fårr en allvarlig blodsjukdom i stil med leukemi. George sjunker nu ned till botten och blir till et bittert vrak och det är speciellt här jag förvånas och imponeras av Adam Sandlers skådespelartalanger.
Han beslutar sig iaf för att börja göra med stand-up och av en ren slump träffar han på Ira Wright -  en ung komiker som kämpar för att ta sig upp och få sitt genombrott.
George ringer dagen efter upp Ira och ber honom skriva några skämt åt honom. Sagt och gjort åker Ira därför ned till AL och börjar jobba som skämtförfattare och assistent åt George och det blir inledningen på ett väldigt strängt förhållande, Ira blir i stort sett Georges närmsta vänn och kommer under ytan på den sorgliga varelsen som är George Simmons.

Även för Judd Apatow är det här ett jätteupplyft, från att ha gjort filmer som Pineapple Express och supersugen (han gör bannemig inte en film utan att ha med Jonah Hill och seth Rogen) till detta.
Man känner igen det helt klart för långa slutet och kanske hade den här filmen likt Pineapple Express mått bra av att ha kapats lite tidigare (2,5 h lång var den). Men som sagt, om det inte vore för de uppenbara detaljerna skulle man inte kunna tro att det var han som gjort filmen, den känndes genuin och vacker.

Jag känner mig väldigt kluven när jag ska sätta betyg, jag vill ge den en femma men slutet var så, jag vet inte, märkligt. Hela filmen tar en vändning och handlingen blir nästan en annan än vad den var från början, George försöker få tillbaka sin gamla fru och det blir nån slags svartsjukedrama och det är framför allt denna delen jag tycker Judd kunde skippat eller i alla fall kortat ned.
Men trots allt detta knyts alla lösa trådar ihop i slutet av filmen och man känner bara att man blir lycklig.

Sista halva var sämre än den första och Seth rogen var för uppenbar men jag blev helt berörd av filmen och nu skriver jag samma sak hundra gånger för jag själv är osäker på vad jag tycker.
Men jag tycker endå att Judd, Adam och alla andra har gjort ett jätteuppsving.

Nej nu ska jag bannemig inte vara en surgubbe, alla filmer har dåliga sidor. Betyget blir 4,5 av 5, det förtjänar de efter detta. En riktigt bra film, se den om ni har möjligheten.