Con air
Nu har det varit jul och jag har tagit en paus från bloggandet för att vältra mig i fet janssons frestelse och knäck men nu är jag tillbaka. Jag har sysselsatt mig med att spela call of duty till wii som jag fick i julklapp vilket är riktigt nice och jag är nästan beroende, nästan. En träningscykel fick jag också vilket är riktigt nice nu när snön ligger tung runt gård och stuga, och att jogga känns inte så aktuellt om man inte vill plumsa i snö upp till knäna och få lunginflammation. Så jag passade på att cykla en stund och plockade då fram en gammal vhs-film nämligen con air med Nicolas Cage, John Malkovich, Ving Rhames, David Chapelle, John Cusack mf från förra milleniumet närmare bestämt 97.
Handlingen är som sådan att Cameron Poe (Nicolas Cage) just gjort klart sin militärutbildning och tar en runda på krogen med sin fru. Ett gäng fyllon kommer efter dem på parkeringen och i självförsvar råkar Cameron döda en av dem. Han döms för dråp och tvingas tillbringa åtta år i fängelse utan att träffa sin dotter. När väl den dagen kommer att Cameron blivit benådad och är på väg hem för att träffa sin fru och dotter inträffar det infernaliskt jobbiga - planet han är på blir kapat. Planet som fraktade högriskfångar blir kapat då "Cyrus the virus" (John Malkovitch) lyckats bryta sig ut ur sin cell och överrumpla vakterna. Kaos bryter loss på flygplanet och Cameron Poe försöker spela med för att sedan kunna avstyra kuppen och återvända till sin dotter.
Charmen med actionfilmer är just att de har ingen speciell ingående handling utan mer spektakulära scener
och man känner sig bara glad och avslappnad när man kollar. Inget får mig att le mer än en dålig one-liner eller en överdriven actionscen och fastän det är så uppenbart dåligt gillar man det endå, jag har någon slags hatkärlek till hela genren. Actionfilmer tröttnar man heller inte på i första taget, efter 2-3 år kan man se en actionrulle igen men en drama/thriller där man redan vet handlingen eller tvisten blir ganska avtrubbad andra gången man ser den.
Någon gång borde jag göra en sammanställning eller top 5-lista med de sämsta one-linerna då kommer ett klipp ur denna filmen definitivt vara med.
Som sagt, blir inget betyg för denna filmen idag. Jag tror alla där ute vet vad en stabil actionrulle är och detta är en sådan.
Peace out, wicked ya'll, yo yo smell ya' later.
Handlingen är som sådan att Cameron Poe (Nicolas Cage) just gjort klart sin militärutbildning och tar en runda på krogen med sin fru. Ett gäng fyllon kommer efter dem på parkeringen och i självförsvar råkar Cameron döda en av dem. Han döms för dråp och tvingas tillbringa åtta år i fängelse utan att träffa sin dotter. När väl den dagen kommer att Cameron blivit benådad och är på väg hem för att träffa sin fru och dotter inträffar det infernaliskt jobbiga - planet han är på blir kapat. Planet som fraktade högriskfångar blir kapat då "Cyrus the virus" (John Malkovitch) lyckats bryta sig ut ur sin cell och överrumpla vakterna. Kaos bryter loss på flygplanet och Cameron Poe försöker spela med för att sedan kunna avstyra kuppen och återvända till sin dotter.
Charmen med actionfilmer är just att de har ingen speciell ingående handling utan mer spektakulära scener
och man känner sig bara glad och avslappnad när man kollar. Inget får mig att le mer än en dålig one-liner eller en överdriven actionscen och fastän det är så uppenbart dåligt gillar man det endå, jag har någon slags hatkärlek till hela genren. Actionfilmer tröttnar man heller inte på i första taget, efter 2-3 år kan man se en actionrulle igen men en drama/thriller där man redan vet handlingen eller tvisten blir ganska avtrubbad andra gången man ser den.
Någon gång borde jag göra en sammanställning eller top 5-lista med de sämsta one-linerna då kommer ett klipp ur denna filmen definitivt vara med.
Som sagt, blir inget betyg för denna filmen idag. Jag tror alla där ute vet vad en stabil actionrulle är och detta är en sådan.
Peace out, wicked ya'll, yo yo smell ya' later.
Kommentarer
Trackback
