Fight club

Säger man fight club tänker nog de flesta kvinnorna på Brad pit och de flesta männen på blodiga slaksmål men faktumed är att filmen är så mycket mer än så, och det är inte förnst i slutet av filmen man på riktigt inser hur invecklad den egentligen är.

Edward Norton är en skådespelare som jag aldrig egentligen insett att jag gillar, jag tänker jaha där är han än sen då men faktumed att när jag tänker tillbaka på de filmer han har varit med i är alla (så vitt jag kan minnas) bra, tom Hulken 2 är endå rätt bra och Edward är nog faktiskt en väldigt bra skådespelare trots allt. Fight Club är inget undantag för hans del och tillsammans med Brad Pitt utgör de en bra och trovärdig skådespelarduo. Även regissören är väldigt bra, David Fincher som han heter liggar även bakom filmer som Seven och Benjamin Button.

Edward Norton spelar i filmen en uttråkad bilinspektör och kontorsarbetare med svåra sömnproblem. För att lösa sina sömnproblem börjar han gå i stödgrupper för alla olika möjligt sjukdomar för han märker att när han får gråta ut sover han som en bäbis på natten och det blir snart till ett beroende att gå på alla stödgrupper. Han åker runt med jobbet i olika länder och inspekterar bilar som  av någon anledning blivit skadade eller förstörda. På flygplanet hem en dag möter han den karismatiske Tyler Durden (Brad Pitt) och Edward får genast en så kallad "mancrush" Tyler är supercool och allt Edward egentligen vill vara men inte kan. När Edward kommit hem möts han av det ofattbara, hans lägenhet har brunnit upp och han är nu hemlös. Edward är inte en person med många vänner och ringer upp Tyler från flygplanet. Edward och Tyler möts på en pubb På väg ut börjar de slåss, de vet inte riktigt varför men det får dem att må bra efteråt. Snart blir slagsmålen Edwards nya terapi och han slutar helt att gå i stödgrupper. Allt fler medlemmar ansluter sig och snart är "the fight club" hur stort som helst, så stor att den nästan inte går att kontrollera.

Vad ska man säga om en kultfilm som denna, underbar och bra. Filmen är djupare än den verkar och det är dens styrka, inte förens man själv har sett den kan man förstå varför den är så bra.

Betyget blir nog 4,5 av 5, inte perfekt men ganska nära.





Edit i efterhand: När jag såg filmen tyckte jag det flimmrade till för en kort sekund men jag tänkte inte så mycket mer på det, dagen efter bestämde jag mig för att kolla om det verkligen stämde så jag hoppade till det stället och sedan pausade jag varje sekund tills detta kom: Mannen i rött är alltså med i filmen i ca en frame. Någon som vet vem det är?


Kommentarer
Postat av: Gustaf Lindgren

fuck Yeah!

2009-08-27 @ 14:42:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0