ortmastaren

Jag tänkte vara lite originell denna gång och skriva lite om något som inte handlar om filmer. För när två skurkar bestämmer sig för att åka till Borlänge kan mycket hända.

Det är en kylig Septemberdag. Jag och Gustaf bestämde oss för att vi skulle till kupolen för att shoppa loss. Jag hade bowlngmatch kl 12.40, bra tänkte jag, en bowlingmatch är 80 minuter och det går en buss från stan till Borlänge kl 14.55 så då hinner vi ta den. Eftersom det var söndag stängde kupolen kl 17 vilket endast gav oss två timmar, men det räcker nog tänkte vi, det enda vi ska göra där är att äta och gustaf ska köpa sig en ipod. Allt var alltså planerat och det såg ut att bli en toppendag.

Jag begav mig mot Svenne och Chrilles bowling runt kl 12.15 och väl där var det bara att byta om och börja spela. Sen hur bra jag spelade är något jag ganska motvilligt nämner. En förståndshandikappad åsna med träben och lunginflamation skulle nog ha spelat bättre än jag gjorde. Jag fick i alla fall runt 600 poäng (ca 150 per serie) och förlorade samtliga 4 matcher. Efter matchen var jag lite smått butter. Det drog ut på tiden mer än jag hade trott och klockan va ca 14.35 när jag ringde min far efter skjuts.

-Hej nu är jag klar så du kan komma och hämta mig.
-Hej jag går tipspromenad vi är snart klara.
-Ok men min buss går kl 14.55 så du får skynda dig.
-Va, det visste inte jag. Jag kommer inte hinna etc, etc....

Klockan tickar, 14.40, 14.50 och ingen pappa inom synhåll. Gustaf som redan är på stan börjar bli lite orolig och ringer och undrar om jag är på väg. Kockan slår 15 och min pappa är inte här så Gustaf frågar en busschaufför om det går någon annan buss och det gjorde det, kl 15.15. Min far dyker äntligen upp jag åker för att träffa Gustaf på stan.
Vi kliver på bussen men konstaterar ganska snabbt att det inte är någon direktbuss vi åker, utan en ta-alla-senvägar-som-finns-och-stanna-var-tionde-meter-buss. Klockan var nu alltså 15.40 och vi var någonstans utanför Ornäs. Om en timme och 20 minuter stänger kupolen och vi börjar känna oss lite stressade. Bussen anländer till slut mot allas förväntan, på Borlänge busstation och vi traskar vidare till fots mot det stora shoppingcentret.

-Ska vi ta ut pengar innan vi går in Gustaf?
-Nej vi kollar först och om jag hittar något jag vill köpa går vi ut igen och hämtar ut pengar.
-OK!

Efter ett snabbt besök på teknikmagasinet för att hämta en prylbibel (som deras gratiskatalog heter) låter vi våra magar visa vägen och vi hamnar på taccobaren med burritos framför oss. Det blev ingen kulinarisk drömupplevelse då de var ganska smaklösa (och den med salsasås på var slut grr...) men gustaf hann bestämma sig för en lite fin Mp4-spelare med det flashiga märket Zap för det överkomloga priset av 1000 riksdaler att inhandla.

Mätta och belåtna ger vi oss av för att snoka runt i diverse butiker bla telia och the phone house men de hade inget och killarna på telia vägrade tydligen berätta cirkapriset på en iphone.

-Vad kostar en iphone?
-Det beror på...
-Jaha men ungefär då?
-Det beror på vad du ska ha för abonemang och så.

De kunde inte bara ha sagt 5000-6000 beroende på abonemang och tillägg, det hade ju varit för enkelt och begripligt.
Vi lämnar denna skumma butik och går till teknikmagasinet för att inhandla en ZAP. Det var nu en kvart till stängning och tjejen som jobbade där inne började känna sig lite stressad. Kön var lång och en seg gubbe skulle nu inhandla en hörapparat och en sladd(?). En skum person kom och gav tjejen bakom disken en lapp(hmm...) som hon med ett "Mäh" gick och lade bort. Det blev äntligen vår tur och nu hade klockan passerat stängningstid. Vi frågade henne vad det stod på lappen hon fick förut och så här löd den: "Tjena, jag tycker vi borde träffas någon gång. Hör av dig! Puss puss /Lukas". Vi skarattade gott. Tjejen sade i alla fall att en mp4 av märket ZAP inte var att föredra men att det fanns en ipod touch för endast 1700 inne. Eftersom det endast fanns en kvar och den var nedsatt med 1000kr bestämde sig Gustaf för att köpa denna. När han skulle betala failade hans kontokort och vi konstaterade att vi var tvungna att gå och hämta ut pengar snabbt som blixten eller komma tillbaka en annan dag. Hon lovade att komma och öppna gallret om vi kom tillbaka och knackade. Så vin sprang ned för att hämta pengar. Före oss i kön stod herr och fru seg och tiden gled iväg. Med pengar i handen var vi nu Gustaf redo att stilla sitt prylbegär. Vi sprang som vinden för att hinna komma in i kupolen igen men alla dörrar var stängda. Till slut fick vi syn på en securitasvakt, vårt sista hopp var att bli insläppta av honom. Vi knackade på rutan och berättade om situationen. Vakten var lite tveksam men släppte tilll slut in oss. Vi begav oss återigen mot teknikmagasinet och tjejen där inne blev förvånad att se oss då hon inte trodde vi skulle hinna tillbaka. Nu var till slut denna ipod tuch äntligen i Gustafs ägo. Great success!

När vi kom ut igen kunde vi konstatera att den sista bussen hem redan hade gått. Fail. Gustaf ringde sina förädrar efter skjuts men de hade inte tid förens om en timme så vi fick vänta. Vi bestämde oss i alla fall för att gå tillbaka till busstationen för att kolla om det gick någon buss därifrån, och det gjorde det som tur var. Väl tillbaka i Falun återstod bara en sak: gratis klippning, muhahahaha...

På det stora hela blev det en lyckad dag. Fastän vi hade lite ont om tid och lite dålig planering fick vi det vi skulle ha och vi hade riktigt kul. Uttrycket stämmer, i Borlänge bor man länge. Men det är endast för att det inte går några bussar så man har inte så mycket till val.

Dagens citat:

Gustaf: -Det börjar bli kallt, kanske dags att slå på sig jackan.