ortmastaren

Så heter den film jag senast såg och som jag snart ska prata lite om. Först ville jag bara säga att nyhetsmorgon i svt är rätt torrt och tråkigt men det har sina stunder, bland annat en väldigt bra filmrecensent, kolla här
idag recenserar han bland annat antichrist och terminator salvation (som jag ska se på bio ikväll) och självklart kommer skriva om imorgon.

Jo död snö var det. Det här är garanterat inte i stil med något ni tidigare har sett eller upplevt, det kan jag garantera er.
Här kommer en försmak.


Känsliga tittare varnas.




Norrmän som slaktar nazistzombies med motorsåg och hammare till tonerna av norsk dansbandsmusik.
Jag gjorde dock en tabbe när jag "skaffade" filmen och glömde svensk text så fick se hela med norskt tal, vilket gav den en mer genuin stäming men man förstod inte allt vad de sa.

Hur som helst, klippet jag just visade utspelar sig i slutet på filmen så här börjar det verklgien spåra ur men innan dess har det faktiskt varit en rätt läskig film. Man tänker sig något i stil med rambo 4 i norska fjällen när man ser klippet men det är mer en blandning av det och I am ledgend. Ett gäng norska ungdomar (läkarstudenter) åker upp till en stuga på fjället för att bo där i några dagar och koppla av och roa sig. De åker snöskoter och kastar snö på varandra. En kväll kommer en gammal gubbe från ingenstans och knackar på dörren, alla blir rädda för honom men han berättar att platsen de befinner sig på var en hemvist för tyska soldater under andra världskriget som hade stöldgods med sig. Norska bybor gjorde ett överfall på dem för att ta tillbaka sina värdesaker, de lyckades men några av de tyska soldaterna flydde upp på fjället för att undkomma. De frös ihjäl där men nu hade de återvänt för att ta tillbaka sitt krigsguld.


Filmen börjar väldigt stämningsfullt oh lättsamt med alla glada ungdomar som ger sig ut för att ha kul men övergår snart till att de inser att de inte är helt ensamma ute i ödemarken. Något annat är där och smyger omkring ute bland träden. De märker att något inte är som det ska och blir mer och mer misstänksamma.

Jag gör här en lista med vad jag tyckte var bra respektive dåligt med filmen.

+ Otroligt bra foto och ljussättning
+ Uppbyggande/eskalerande skräck
+ Unikt koncept
+ Aldrig stillastående
+ Passande miljö

- En smula oseriöst (men det var nog meningen)
- Lite enkelspårig handling.

När jag väger för och nackdelar mot varandra märker jag att jag faktiskt tyckte det var en rätt bra film, den var läskig i början som en skräck och gick sedan över till en andra världskriget-film. Jag personligen tycker inte om hela skräckfilmsgenren och jag kan enkelt säga att jag aldrig innan den här sett en bra skräckfilm (ja ok då black sheep men den var inte bra egentligen, den var bara bra för att den var dålig, om ni förstår vad jag menar).

Jag ska inte sätta betyg på filmen idag med hänsyn till att jag personligen är lite av en våldsälskare nät det kommer till film och detta faktum kommer nog att dunkla ned min helhetssyn. Det enda jag kan säga som slutord är: grabbar se filmen, tjejer se inte filmen.



Jag återkommer imorgon med en recension av Terminator Salvation.

Jahapp imorgon var det dags för sluttutställning då. Har varit på gruvstugan nästan varje dag den här veckan och slitit och jag måste dit imorgon (lördag) igen, åh va kul... not. Jag har gjort två lerfigurer varav en är sprucken. Har en tredje lerfigur som är en dödskalle med en lampa innuti, vilket påminner om en halloweenpumpalykta eller något.

Först och främst ska jag basra påpeka att det här kommer bli ett väldigt långt inlägg som jag brukar ha en tendens att göra, först kommer lite inledning så för er som inte orkar läsa så mycket rekomenderar jag att scrolla ned till den första underrubriken som heter "resan börjar"


Jag är en nörd. Så står det på Jimmys facebookanvändarbeskrivning och jag tycker nog att jag kan kalla mig nörd jag med.
Inte en sån som sitter och programerar mjukvara till linux och skrattar åt binära koder-skämt som denna:

There are 10 types of people in this world; those who understand binary and those who don't.

Förstod ni det skämtet rekommenderar jag att ni stänger av datorn och går och socialiserar er med människor som inte förstod det.
Jag är nörd i den benämingen att jag tycker om många spel och kan ängna rätt mycket tid åt dem, även om det inte är jätteviktigt för mig personligen eller ett beroende gör jag det endå för jag tycker om det väldigt mycket och det är bra tidsfördriv.

Ett ställe där det spelas spel väldigt flitigt är Lincon - Linköpings spelkonvent. I fyra dagar bor man på linköpings högskola som nu är fylld med brädspel, tv-spel, kortspel och allt annat i spelväg ni kan tänka er. Man bor i sovsalar inne i skolan (klassrum) och när man inte gör det spelar man spel helt enkelt. Simple as that.

I förväg planerade jag att spela magic. För att enklast förklöara vad magic går ut på kan man dra paralleller med pokemonkortspelet, man har kort som gör saker och en hel hög av dem men där slutar likheterna. Ja jättetöntigt tänker ni men jag orkar inte förklara mer, man kan säga att det är som pokemon för vuxna. Medelåldern på de som spelar magic är nog någonstans vid 20 år så det är nog inte klassat som ett barnspel direkt.

Jag tog i alla fall pärmen hemma, kollade vad jag hade för kort och slängde ihop dem i en hög sen satt jag och andreas och speltestade och disskuterade kort i typ 3 timmar. När detta var avklarat behövde jag bara låna en del kort av folk och sen var jag klar.

Hej som ni kanske såg i mitt förra inlägg gjorde jag en bild av en katt som surfade på en båt.

Andreas gav svar på tal //glorfindel.blogg.se/ med en mycket fin egentolking.

Så jag tänkte helt enkelt utlysa en liten "tävling" gör en egen version av bilden och skicka till mig så lägger jag upp den på bloggen, den behöver inte vara gjord i photoshop, du får använda precis vilken metod du vill. Paint, blyerts på papper, kissa i snön och fota eller hur du vill.

Alltså: En katt som sitter på en färja som surfar på en våg. Det ska vara blixtar på himlen och i vågen ska det finnas en delfin med ryttare. Kolla inlägget nedan. (Alla detaljer måste inte finnas med men det vore kul om de gjorde det)

Maila bilden till mig eller ladda upp den på din blogg/facebook eller vad som helst så laddar jag upp bilden här eller länkar till den.

[email protected]  är min mail.

Och som sagt alla bidrag läggs upp på bloggen och ni får givetvis vara anonyma om ni vill. Annars kan det ju vara ett bra tillfälle att promota sin blogg eller något annat lite.

Så då väntar jag ivrigt på bidrag.

Idag var jag i skolan från 9-4 och jobbade med photoshop. Den här gjorde jag på 40 min sen satt jag resten av dagen och kollade på youtube.



Notera att det sitter en ryttare på delfinen ^^

Hej allesammans, som jag skrev i förra inlägget funderade jag på att se cube 2 och 3 och jag kunde naturligtvis inte hålla mig.
Jag och min gode vän Johan aka Flinta satte oss framför tvn hemma hos mig och vi kollade så ögonen blev fyrkantiga (höhö fyndigt va?)

MEN, som Tony Irwing skulle sagt, först lite annat innan jag återkommer till recensionen. Jag hade nämligen tänkt att tipsa om lite roliga och bra hemsidor först.

Jag tränar ganska mycket som en del vet och jag har hittat en grymt bra sida för träningsintresserade.
träningsprofilen.se Här kan du hitta allt som rör träning, kostråd, träningsövningar, forum, träningsdagböcker och man kan till och med få en personlig tränare i 20 dagar som coachar en via mail och kommenterar dina träningsdagböcker, det har hjäpt mig jättemycket. Man vet inte så mycket som man tror, perfekt sida och jag är helt fast nu.

playhimoffkeyboardcat  Är en helt awesome sida. Roliga klipp som avslutas med en katt som spelar keyboard, det blir inte mycket bättre än så här.

Här kommer ett smakprov:



Keyboardcat verkar vara lite av en meme och fler klipp kommer dagligen på sidan.

Sen slutligen innan jag börjar kommentera cube 2 "hypercube" vill jag visa lite gammal hederlig kristen musik.
Ja ni hörde rätt - kristen, dock inte så hederlig kanske. Här kommer en låt som heter martyr och handlar om jesus:



Bra eller dåligt? Kommentera. Jag tycker i alla fall det är riktigt bra. Ni kan ju fortsätta lyssna när ni läser recensionen nedan.


Dåså åter till recensionen som inte kommer vara så jättelång förhoppningsvis.

Cube 2 "Hypercube" från 2002 (alltså 5 år efter ettan) börjar exakt som sin föregångare. En person vaknar upp i ett kubrum, hon vet inte vart hon är, hur hon kom dit eller varför. Hon öppnar en dörr, går in och dör. Samtidigt i ett annat rum befinner sig en privatdetektiv och snart ramlar fler och fler personer in, en psykolog, en ingengör, en dataspelsutvecklare, en senil tant, en advokat ja ni fattar. Sen börjar chargången som vanligt, varför är just de där, hur tar man sig ut, är siffrorna kordinater? Dock är den här kuben heeeelt annorlunda än den från första filmen, här finns det nämligen en fjärde dimension *suck*. När man öppnar en dörr kan man hamna i vilken kub som helst i hela systemet för kuberna teleporterar sig. dessutom är alla kuber i olika tidsdimensioner så det kan hända att man stöter på sig själv om man öppnar en kub.

Alla rum är jätteljusa som i ett ljusterapirum och det finns inga fällor i något rum, istället finns det en gensomskinlig vägg som jagar dem genom kuberna plus en triangel som lir stor och strimlar folk. Tyngdkrafterna är olika i alla kuber, tex om du kliver in igenom en vägg kan du ramla ut från taket i nästa kub. Dessutom går tiden olika snabbt i olika kuber. Ja ni fattar det blir inte mer förvirrande än så här.

Filmen var inte ett dugg läskig bara jobbig och förvirrande. Alla kan nog hålla med om att det är läskigare att kolla på scream eller sjätte sinnet än till exempel något av stephen king och det beror på att man är mer rädd för det som skulle kunna finnas i det verkliga livet än monster och levande bilar osv. Samt att det otroligt skarpa ljuset i alla kuberna gör det så oläskigt att det inte finns. Allt detta gör filmen till otroligt dålig och ointressant.

Jag hoppas verkligen att den tredje filmen återgår till som den var i ettan.

Betyget blir 1 buljongtärning av 5, jag skulle hellre suga på de här lukta gott-sakerna i pissoarer är att se filmen igen.

Hej allesammans, här kommer en gammal hederlig filmrecension.

The cube från 1997 är en film som handlar om vad det låter som - en kub, med ännu fler kuber innuti.
Lite som en sån här faktiskt:



Filmen börjar med att en kille vaknar innuti en av kuberna, ett rum helt kvadratiskt. På varje vägg finns en dörr så totalt sex dörrar i varje kub och alla dörrar leder till en annan kub med lika många dörrar. Mannen som jag nämnde tidigare bestämmer sig för att öppna en av dörrarna och kliver in i ett nytt rum. Han ser sig förvånat omkring och blir sedan helt utan förvarning strimlad av ett gigantiskt stålnät som kommer fallandes från taket.
På ett annat håll i en annan kub vaknar en annan person upp och undrar vart han befinner sig. Snart kommer fler och fler människor inramlandes i hans kub, fem totalt. De listar ganska snart ut att i vissa rum finns dödliga fällor men i andra inte.
En polis, en doktor, en student, en kontorsarbetare och en utbrytarexpert, varför befinners sig just dessa personer i kuben, är de alla där av ett syfte? Och varför finns det tre tresiffriga tal i ingången till varje ny kub?
Ska dessa personer lyckas lösa kubens gåta och ta sig ut eller ska de gå under av brist på mat och vattent?

Kubens gåta är mer komplex än vad man först kan tro och vissa i gruppen börjar tappa förståndet, går det ens att ta sig ut?


The Cube är en mycket intressant film, det finns så mycket mystik, gåtor, frågor och spänning. Påminner lite om filmen phone booth med Collin Farrel för er som sett den, i det avséendet att hela filmen utspelar sig i en och samma miljö - kuber. Det enda som skiljer kuberna åt egentligen är att de har olika färger på väggarna. Med andra ord en väldigt budget film faktiskt.
Detta behövdes för att göra filmen:

En kameraman, sex skådespelare, en regissör och ett kubformat rum med transparenta väggar så man kan lysa med färgade lampor genom och få dem att se ut att ha en annan färg. That's it. Tillochmed effekten av att kuberna skakar är gjorde endast genom att kameramannen byter plats med Michael J Fox i några sekunder (för de som inte förstod skämtet - Michael J Fox har parkinsons, och ja det är han som spelar huvudrollen i tillbaka till framtiden)

Men trots allt detta är the cube en otroligt faskinerande film, man undrar hela tiden vad som är syftet med kuben och varför alla personerna är där inne, vad finns i nästa kub och så vidare. Det är kanske inte en film man skulle vilja se fleran gånger men det finns faktiskt två uppföljare, ja hör och häpna två filmer till av krypande mellan kubrum.

Den bästa b-filmen jag sett, 3,5 sockerbitar av 5.

Det visar sig om jag kollar på cube 2 eller 3, om någon är sugen på reviews är det bara att skriva det i kommentarena.
Tack för mig.

Och ett sista råd - think outside the box.

Tänkte bara visa en riktigt rolig intervju jag kom över, titta och skratta.



Del 2

Som jag i förra inlägget sade skulle jag och wille vara med i comviq kompis ringa-in-sak, vilket vi faktiskt var också. Vi kom inte med i sändning dock och jag ska snart förklara varför.

Torsdag kl 19.00 tar jag cykeln och ger mig iväg mot norslund där Wille bor och det var ju därifrån vi skulle ringa. Vi snackade ihop oss ett tag och kl 8 prick anmälde ställde vi oss i kön. I studion satt Josefin Sundström och Alex Shulman, Alex som förövrigt tror han är mycket kändare och populärare än han är, till nästan varje som han ringer till säger han -"Jag heter Alex Shulman, du kanske vet vem jag är?"

Här kommer ett klipp från samma kväll vi ringde in:



Ja i alla fall, planen var att Wille skulle ha på sig massa kläder, mössa, halsduk mm och låtsas frysa. Han skulle sedan vilja ringa till sin granne Åke-Ingemar (som var det fulaste dubbelnamnet vi kunde komma på) och klaga på att min hund skällde.
Åke-Ingemar var så klart jag som skulle sitta under bordet utom synhåll för webbkameran och snacka (man måste hålla in en knapp för att de ska höra vad man säger så så länge inte wille höll in knappen kunde jag prata ostört)

Så ja som sagt ställde vi oss i kön någon minut efter 8 vilket var det tidigaste man kunde anmäla sig. På skärmen stod det att vi var någonstans mella 9-11:e plats i kön så vi räknade med att vara framme efter ungefär en halvtimme. Klockan tickar, förbi 9 och Wille som suttit med mössa, halsduk och jacka börjar svettas. -Varför kommer vi inte fram? frågar vi varandra oförstående. Till slut står det att vi är först i kön. Jag gör mig redo, tar på mig en ful cyckelhjälm och lägger mig under skrivbordet med mobiltelefonen. WIlle tar återigen på sig alla vinterkläder och gör sig redo. 20 minuter senare och det står fortfarande att vi är först i kön, vi har återigen tagit av oss våra grejer och börjat ge upp lite om att få komma fram. "De måste ha kännt igen Willes emailadress (han hade ringt in 3 gånger innan detta) och inte låtit honom komma fram, tänkte jag" Wille ville ge upp och stänga av men jag sade - har vi väntat 90 min kan vi lika gärna vänta 30 min till. Och mycket riktigt, 10 minuter i 10, alltså 10 minuter innan de stängde för dagen kom vi fram. En knapp "är du redo?" kom upp på skärmen och en moderator sade - "Aldeles strax".

Återigen gjorde vi oss redo; mössa, halsduk, jacka och cyckelhjälm på. And we're in!
På skärmen i studion kunde nu Wille se sig själv.

Alex och Josefin- Lennart hej!
Lennart (Wille) - Tjänare (med norrländsk dialekt)
Alex - Du ser ut att frysa, har värmen pajjat?
Wille - Nä jag har varit ute och joggat.
Alex - Vad vill du ha hjälp med då?
Wille - Jo det är så att min granne Åke-Ingemar har en hund och han skäller på natten så jag inte kan sova, skulle ni vilja ringa honom och säga att ni kommer från djursjukhuset och låtsats att ni ska ta hunden?
Alex och Josefin - ok, på vilken adress bor Åke-Ingemar då? Vilket nummer?
Wille - Jo han bor på Sturegatan (suck) 12 i Borlänge!
Alex och Josefin - Sade han Sture? Eller sade han Stupe?
Wille - Nä STURE (suck igen, här var vi i princip redan avslöjade men Wille kunde ha räddat situationen)
Alex - Ok då tar vi och ringer Åke-Ingemar!

Signalerna börjar gå men jag väntar till tredje signalen innan jag svarar för att det skulle bli mer trovärdigt...

Adam - Åke-Ingemar! (jag också med norrlänsk dialekt hela samtalet)
Alex - Ja hallå
Adam - Du jag är lite upptagen jag står här och steker mjöl.
Josefin - Jag råkar faktiskt komma från norrland och nu hör jag att det där inte är riktig norrländska...
Adam - Jo jag komme från norrland ja, men nu bor jag i Borlänge.
Alex - Din granne Lennart har bett dig att komma över och höja värmen i hans hus, sen sade han något om din hund också...
Adam - Nä någon hund har jag inte, däremot har jag en katt som väger 30kg.
Alex oxh Josefin - Ha det bra Åke-Ingemar, hej då!
Adam - Nu ska jag gå och äta torskfilé.
Alex och Josefin - Hej då Åke-Ingemar och Lennart!

*vi kopplas bort från sändningen*

Tanken var att jag sen skulle kliva in i bild med cyckelhjälp på huvudet och se cp ut och då skulle de i studion fatta att det var ett skämt men det visade sig att de förstod det mycket tidigare och innan jag han göra så kopplades vi bort, vilket iofs kanske var bra för mitt anséendes skull.

Jag och Wille gjorde high-five och var allmänt nöjda. Det visade sig att comviq live inte var lika nöjda och bestämde sig för att inte visa klippet för någon (de spelar in samtalet och sänder det precis efteråt om det blir godkännt annars skulle folk kunna svära, blotta sig eller vad som helst, eller varför inte busringa? :P)

Censurerat eller ej, det var kul och nu kan jag alltid skryta med att jag pratat med två kändisar (även om de är b-kändisar varesig de tycker det själva eller inte)

Jag lovade klippet men eftersom det inte sändes gick det ju inte, nu har ni fått reda på hur det gick till i alla fall och hoppas ni tyckte det var kul. Telefonnummret de ringde med var föresten: 073 7279382. Tror dock att de har en nummergenerator som ger dem ett nytt telefonnummer varje gång de ringer för nummret fanns inte på eniro och tror inte de skulle lämna ut nummret till vem som helst.

Tack för mig och på återséende!

Jag har inte skrivit på ett tag men det beror på att när jag inte har något speciellt att skriva om kan jag inte skriva, jag klarar inte av att hämta ämnen ur tomma intet eller skriva om något som inte har någon betydelse. Så som ni kanske har märkt har jag en tendens att skriva ganska långt när jag väl skriver (kolla tex inlägget som heter batman slutsater som jag ärligt talat inte tror någon har orkat läsa, och då menar jag det). Utan att låta nedlåtande så är det väl vad som skiljer den här bloggen från till exempel blondinbells som innehåller allt om ingenting.

Och från ett ämne till ett annat;

På live.comviq.se sitter varje kväll från 20.00 till 22.00 olika komiker och tar emot samtal från vem som helst som ringer in, sedan busringer de åt en. Så här såg det ut när min kompis wille ringde in:



Imorgon (Torsdag) ska jag vara med när vi ringer in, resultatet hamnar naturligtvis på bloggen sen :)
För fler klipp besök willes youtubeanvändare - appelmormor.


Vad har jag annars gjort då, faktiskt engagerat mig i politik en del. Jag har faktiskt gått med i piratpartiet, åh va töntigt tänker ni genast - han vill bara kunna ladda ned saker utan konsekvenser, men så är inte fallet. Eftersom Sverige på senaste allt mer har börjat anta samma integritetspolitik som en öststat från 1800-talet tyckte jag det var dags att göra något. När the pirate bay dömdes för något så nästan skrattretande som medhjälp för brott bara för att de hållit servrar uppe var måttet rågat, man skulle lika gärna kunna döma google för samma brott i så fall, de har massa länkar som leder till olika torrentsidor och för att inte tala om annat som tex barnporr eller droger. Man skulle lika gärna kunna döma milko för mord för att de sålt mjölk som någon laktosalergiker druckit av och dött. Det här börjar allt mer likna en häxjakt än en rättslig process. Faktumed att artister faktiskt tjänar på fildelning, många får publicitet som aldrig förr och kan lansera sig själva och det de faktiskt gör.
Tiden för cdskivor är över, föråldrad, musikindustrin måste ta klivet in i nästa generation. Vad skulle ha hänta om man förbjudit radion när den kom? Ja när radion kom var det faktiskt många som var rädda för och trodde att den skulle slå ut livemusiken, vem skulle ta sig tiden att lyssna på livemusik när musiken redan fanns gratis och bekvämt i hemmet? Samma steg tar vi idag, det gamla konceptet är föråldrat och vi bör inte vara rädda för att se de goda sidorna med det nya.
Mitt förslag är att börja erbjuda tjänster liknandes de vi redan har, jag tror att nästan vem som helst skulle kunna tänka sig att betala för det de laddar hem bara det är till en rimlig summa, 200 kr för en film är inte en acceptabel summa och en av många anledningar varför fildelning är så stor. En annan fördel med fildelning är tillgängligheten, man kan när som helst tanka hem en film och innan den ens finns i Sverige, jämför det med att vänta tills filmen kommer till Sverige (flera månader senare än USA), ta bilen och åka ned till affären, betala 200 kr och åk sedan hem.

Och vad har då regeringen för lösning på problemet, låt vem som helst få rätten att begära personliga uppgifter om dig och stäm skiten ur dig. Det här är inte ok. Vi får inte vara rädda att förnya oss och varje enskild person har rätten att vara anonym. Man borde istället erbjuda bättre och lagliga tjänster för fildelning.

Och för att inte tala om FRA-lagen som ger staten rätt att avlyssna alla telefonsamtal, läsa email och sedan lämna ut informationen som de vill, you know the drill. Det viktigaste med en demokrati är att staten är rädd för folket, för blir det tvärt om kan vi vara säkra på att det inte längre är folket som bestämmer och då vet jag inte om det fortfarande är en demokrati.


Slå ett slag för integriteten - rösta pirat!

Efter en låååång långfredag bestämde jag mig för att liva upp stämingen lite och faktiskt göra något.
www.webb-tv.nu är en bra sida där all svensk webbtv har samlats på samma ställe och en del tips på populära program finns på förstasidan. Något jag ganska genast noterade var att avsnitt numero uno av talang 2009 fanns och jag tänkte, ja varför inte roliga framträdanden och någon galen filur att skratta åt. Oj vad fel jag hade, hela evenemanget och allt som har med det att göra gjorde mig nästan gråtfärdig.

Det börjar med att de nya programledarna introduceras - Tobbe trollkarl har i år förflyttats från juryn till programledarpositionen.
Programledare nummer två är Markoolio. Syftet med dessa två herrar är att de ska stå bakom scenen och vara lite smålustiga och liva upp stämningen men för mig har de motsatt effekt, varje gång de öppnar käften får jag lust att lägga mig på golvet och dö bara för att slippa höra deras tillgjorda, barnprograms-flamshumor.

Juryn är också delvis ny för i år, Tobbe och den andra tjejen som ingen vet namnet på men som är programledare för singing bee och är gift med Martin Stenmarck har blivit utbytta mot en annan talangscout eller något och i vanlig ordning för att inte diskriminera någon kvoterar man in en kvinna (eller möjligtvis transa?) Charlott Perelli. Bert Karlsson är i vanlig ordning kvar i alla fall och det enda som gör programmet en grutta sevärt.

Kvällens tävlande var i vanlig ordning helt talanglösa och inte ett dugg roliga att kolla på. Den första killen som gick upp på scenen gjorde någon slags teaterövning. Ni vet hur man kan tycka personer är roliga bara för att de är så dåliga och skämmer ut sig, det här var inte ens roligrt ur det aspektet, det var bara urbota tråkigt, man satt nästan och önskade att det skulle bli reklam så att man fick se något mer underhållande. Vid det här laget undrar ni kanske - varför stängde han inte av om det var så dåligt? Flera anledningar, nummer 1 - det var som sagt en låång långfredag med få andra alternativa sysselsättningar, nummer 2 - I'm a man with faith, kanske skulle det snart komma någonting som gjorde det värt att se, en ny Paul Potts? Jo en Paul Potts-kopia kom det allt, en kärring i drakulakostym som sjöng nessun dorma. Åh va fint du sjunger tyckte hela juryn och skickade vidare henne. Ingen tog notis om att hon såg ut som dracula och körde på ett uttjatat koncept som alla fått nog av, nej nej, vidare med henne, hon sjöng ju bra.

Och en annan sak som stör mig är - varför får sångare ställa upp? Jag trodde Idol var ett stort forum nog för dem, vad ska de till talang och göra? Det är ju till och med samma kanal som gör båda programmen. Ok om det är ett helt band som har någon udda gimmick eller liknande men folk som står rätt uppochned och sjunger borde söka till idol istället. Och då tänker jag på de som sjunger vanligt, idol är till för de som vill bli popmusiker så joddlare och operasångare är väl välkomna till talang då antar jag.

Och varför ska hela programmet vara en exakt kopia av den brittiska versionen?? Ok att man tar konceptet och gör det till sitt eget men ska man kopiera minsta detalj tycker jag man lika gärna kan köpa in det brittiska programmet, det är nog endå fler roliga artister där.

Och sist men inte minst, toughen up for ffs juryn. De skickar vidare varenda unge som auditionerar varesig de är bra eller inte bara för att de är söta. Idag skickade de vidare en unge som cyklade enhjuling och jonglerade, hade en man i 20-årsåldern gjort samma sak är jag rätt säker på att han inte hade gått vidare. Ok att det är svårare för barn att göra dessa saker men det är endå inte kul att se på, det blir som att kolla på kaninungar, man tycker om dem för att de är små och gulliga men sen när det är stora och skiter ner sin bur och sig själva hamnar de på blocket "säljes på grund av tidsbrist" aka I don't give a shit.

Det enda bra med talang 2009 är egentligen Bert Karlsson men det är inte på långa vägar tillräckligt för att programmet ska bli ens sevärt.  En blandning av allt det ovan nämnda gör talang 2009 till en upplevelse som påminner om att bli lobotomerad med rostiga verktyg samtidigt som man skitit ned sig själv.

Betyget till den nya säsongen av Talang bli 0 av 5. Jag skulle hellre äta schimpansavföring än att se ett till avsnitt av dyngan.

tack och adjö :)

PS: Jag kännde mig lite som AVGN när jag skrev det här, kommentera och säg era åsikter det skulle värma mitt hjärta.

Såg den här dokumentären för ett tag sedan och visste inte va jag skulle ta mig till. Nog för att det finns konstiga läggningar men det börjar gå över styr. Ni har kanske sett 100 höjdare, i ett avsnitt medverkade en kvinna vid namn Wall Winther, och ja hennes namn kommer från hennes besatthet; hon är sexuellt attraherad av föremål, murar, väggar och staket speciellt. Hennes "åkomma" (eller läggning eller vad tusan man ska kalla det) kallas objektofili. Klippet från hundra höjdare med Wall Winther hittar ni längst ned på inlägget. Den dokumentären jag pratade om tidigare som heter "My car is my lover" handlar om ungefär samma sak, mechafili är när man tänder på fordon tex bilar, flygplan, båtar etc och dessa killar i den här dokumentären tycker om sina bilar lite mer än andra gör...



Del 2


På del 3 har någon pappskalle inaktiverat inbäddning så ni får helt enkelt besöka denna länken för del 3:

Del 3

Del 4


Del 5


Sista delen




För er som är intresserade av Wall Winther kolla här:

De flesta känner nog Clint Eastwood bäst som den hårdkokte cowboyen från de gamla sphagetti-westernfilmerna från sextiotalet, kanske främst den gode den onde den fule från 1966 och en handfull dollar. Kellys hjältar kan man knappast glömma eller flykten från alcatraz. Ja med den blygsamma åldern på 79 år har han hunnit med en hel del i sin karriär. Men vad många inte vet är att han också är en flitig regissör, 33 filmer har han hitils regisserat! Han vann oscar som bästa regissör för filmerna Million dollar baby och de skoningslösa.

När jag för några månader sedan kolla på million dollar baby mindes jag att jag tyckte den var lång och seg men tankeväckande och intressant. Clint spelar rollens som en sur gammal gymägare och boxiningstränare som tar sig an en tjej utan tidigare erfarenhet. På slutet kommer ett antiklimax som gör filmen så tankeväckande och speciell men snäll som jag är kommer inga spoilers utan det får ni se filmen för att förstå.

I Gran Torino som är hans senaste verk står han för både regi och huvudroll. Walter Kowalsky är en gammal sur (ser vi ett mönster här?) krigsveteran som just förlorat sin fru och är i ett stadie i livet när allt jäklas. Ett helt gäng hmongpersoner (folkgrupp från kina/vietnam mf) flyttar in som grannar till honom till hans förtret, sånna "sneögingar" som han kallar dem, har han tagit hand om många under vietnamkriget. Han mjuknar dock ganska snart och börjar känna medkänsla för de utsatta barnen i familjen. Sonen i hmongfamiljen - Thao har ingen bra förebild i livet och hans kusiner som är smågangsters försöker ständigt få honom att begå illdåd. När Walter ertappar Thao med att försöka stjäla hans 1972 årsmodell Gran Torino åker det gamla geväret från vietnam fram. Thao flyr dock oskadd men när Walter räddar Thaos syster från att bli våldtagen av ett gäng "negrer" som han kallar dem får Thao skuldkänslor och erkänner för Walter. Walter är till en början väldigt sur men mjuknar mer och mer och börjar tycka synd om Thao. Alla Walters mjuka sidor som varit dolda och undantryckta börjar visa sig men när kusinerna återvänder och gör något oförlåtligt försvinner de mjuka sidorna lika snabbt som de kom.

Det här är en helt fantastisk film, jag menar det verkligen - helt underbar. Den blandar spännande handling och intressanta karaktärer med humor och tankeväckande scener. Clint Eastwood är helt oslagbar på att se gammal, sur och elak ut men han har många fler sidor som skådespelare också, han är en av filmbranshens viktigaste personer under det senaste decenniet.
Jag förväntade mig verkligen att Gran Torino skulle vara seg och tråkig som Million Dollar baby men det var den verkligen inte, raka motsatsen faktiskt. När jag säger att den inte var seg och tråkig menar jag inte att det var massa action för det var det inget, en blanding av intressanta karaktärer och bra flytande story gjorde Gran Torino till en smått oförglömlig filmupplevelse.

5 av 5 blir betyget, den första filmen någonsin på ortmastaren.blogg.se att få full pott, vilket säger en del med tanka på de otaliga filmer jag recenserat. Ett smått historiskt ögonblick alltså.

Gå nu och se Gran Torino på bio, ni kommer inte ångra er.

Vad händer där ute?  Har inte skrivit på ett tag, men snälla förlåt mig mina hitils 18 läsare (den 19:e är jag själv) här kommer lite mer. Jag var ganska nydligen (förra lördagen) och kollade på watchmen. Den hade haft premiär dagen innan och det var den fjärde visningen någonsin i Falun vi kollade på (vist är vi supercoola). Filmen var ju rätt hypad och med en svenska i en av huvudrollerna blev media tokig och höll på att skita på sig av förväntan.

Filmen utspelar sig i ett alternativt 1980-tal där kalla kriget är brinnande aktuellt (höhöhö) och superhjältar är lättare att hitta än kackerlackor i badrummet. För superhjältar är egentligen inte superhjältar utan vigilantes-nattvakter. Filmen sträcker sig också över två eror av "superhjältar" då de som var på gatorna på 40-talet och framåt blivit för gamla och lämnat över sina dräkter till andra. Men som sagt även om de är kick-ass på kung fu och har prylar som inte ens dr.gadget inte har så har de inte superfrafter. Den enda som egentligen har några krafter är dr.manhattan, en förymd naken blue-man-group-medlem med krafter som inte kan gämföras med någon annan än våran egen skapare själv, teleportation, kan se in i framtiden och bakåt i tiden och in i andra dimensioner, kan hantera meteria hur han vill, ja you name it. Dr.Manhattan som han alltså heter är på USAs sida och i stort sett enda anledningen till att inte Sovjet skickat sina kärnvapen regnandes över Amerika. Och detta överskuggar i mitt tycke all den andra handlingen. De andra "superhjältarna" springer runt och har sig men allt de gör spelar egentligen ingen roll för det är bara dr.manhattan som egentligen kan göra något. Ok att de har vissa samband tex är silc spectre (malin åkerman) ihop med teleport-smurf men vad de hittar på har i slutändan ingen större betydelse.

Filmen börjar i alla fall med att the comedian blir brutalt mördad och rorschack som blir den första att upptäcka detta drar slutsatsen att någon är ute efter att döda alla watchmen och springer därför runt och varnar alla andra. Sen resten av handlingen är relationer watchmen emellan plus den röda tråd som finns där i bakgrunden om kärnvapenkrig.

När jag satta mig i biostolen förväntade jag mig en x-men rip-off men det visade sig vara fel. För att vara skapad på en serietidning utgiven av dc-comics har den en väldigt speciell handling, inte vad man kunde förväntat sig. Så plus för inovativ handling men minus för att den var poänglös för filmens slutskede. Plus också för att den var nästan 3 timmar lång vilket jag gillar och att den innehöll många intressanta karaktärer.  Men allt som allt gillade jag inte filmen speciellt mycket, den skulle ha fokuserat på handlingen och inte olika birollers bakgrund och historia. Vad kan jag säga antingen gillar man filmen eller inte, jag tror ett stort plus är om man läst den grafiska novellen den är baserad på innan det kommer nog göra det mycket mer intressant.

I alla fall, helt ok biofilm, 3 timmar lång gör det värt pengarna, även om handlingen var utdragen och poänglös var den rätt intressant och jag tänkte inte en enda gång under filmen att jag hellre skulle vara hemma eller att jag slösade min tid så innerst inne måste jag tyckt den var sevärd. Är ni 80-tals nostalgiker eller smurffetichister kan jag rekomendera filmen.

Betyget blir 2,5 av 5 flygande random glasorber på mars.



Några av huvudrollerna, från vänster the comedian, Nite Owl II, Adrian Veidt aka Ozymandias, Rorschach och Silk Spectre.


Japp, han kan till och med göra kopior av sig själv.




Trailern.

idag vill jag inte säga något speciellt utan jag bara babblar på lite. Jag började träna idag igen efter att ha varit sjuk sen början av sportlovet och det känndes bra, vad som bekymrar mig lite är att jag inte verkar bli något starkare i bröst, har haft samma vikt sen jag började träna men ökar inget. Kanske gör jag fel, kanske jag måste ändra på något. Vad har jag annars haft för mig... Jag har spelat bowling, gick inget vidare, spelade mot ett gäng 15-åriga tjejer och lyckades vinna en match av 4, alla har dåliga dagar men detta tar nog priset. Sen spelade vi mot ett gäng 15-åriga killar och då vann jag 2 av matcherna, inte för att jag var bra utan för att de var sämre. Nej Hedemora är nog inget ställe för mig att bli bowlingproffs på, får nog åka hem till Falun och träna några månader, sen jäklar tjejer och killar, kommer jag få lite mindre spö än vanligtvis. Har jobbat en del med mitt projektarbete också, med en månad kvar har jag det mesta ogjort och jag kommer nog inte kunna jobba förens jag har kniven mot strupen. Jag har i alla fall målat denna, lite blurrig bild men ni fattar.



Känns bra att vara klar med den, blev så där nöjd, fina färger men fult påmålade tycker jag i alla fall, ni som kommer på projektmässan får se för er själva.

Förutom detta har jag gjort vad jag gör bäst, slappat, kollat på tv-serier och käka skitmat. Igår kväll var jag sugen på mågot gott så då tog jag 3 mazariner och en liter cola. Jag kommer bli tjock.

De serier jag för närvarande följer är House, Man vs Wild, Reaper och så kollar jag på en del anime. Jag väntar också spännt på att lost ska börja igen, det har varit över 6 månader sedan den förra säsongen tog slut så ska bli kul att få se det igen.


Sen lyssnar jag på musik också och denna video fångade mitt intresse. Kul att så många kända låtar använder sig av samma 4 akord.





Sen fastnade jag totalt för den här låten, har ju hört den förut den är en klassiker men fick en nytändning, den är faktiskt jäkligt bra när man tänker efter. Musikvideon hatar jag så ignorera den, den har inget med låten att göra i mitt tycke så därför kommer den här med en fin bakgrundsbild istället. Ni som verkligen har lust att se videon kan enkelt hitta den på youtube. Vi ses.






Och eftersom ingen någonsin kommenterar mina inlägg provar jag mig på en ny metod - omvänd psykologi.
Kommentera inte!

Det var länge sedan jag recenserade en film men nu är det alltså dags igen. The punisher 2 är en fristående fortsättning på filmen the punsiher från 2004.

Handlingen är lika simpel som filmen är blodig. Frank Castle var en vanlig familjeman. Han hade fru och barn och var lycklig men en dag när han var i parken med sin familj bevittnade han av en slump en maffiaavrättning och maffian såg honom och dödade hans familj, vad de inte visste var att Frank överlevde och han svor nu sitt liv åt att rensa stan från all maffia.

Det är handlingen. Resten av filmen handlar om när Frank springer runt och dödar maffiakillar. Så lite mer kan man kräva av handlingen för att det ska vara en jättebra film. För att en film ska vara riktigt bra krävs det en mix av ba story och spännande scener. Spännande scener är  dock något det inte är brist av i den här filmen. Och vad jag gillar är att punisher är en riktigt badass typ och när han skjuter något kommer det verkligen blod, inte som i andra filmer när någon blir skjuten ramlar de bara ihop som att de hade insomnia och fick ett anfall. Han hugger av huvuden med knivar och strimlar folk med shotgun. Det tycker jag är den här filmens styrka, coola actionscener som inte är barnvänliga och får punisher att framstå som den mörka känslokalle "knight of justice" som han verkligen är. Mycket mer finns verkligen inte att säga om filmen om man inte vill sitta och beskriva actionscener, därför blir den här recensionen också lite kortare än vanligt.

Man får inte glömma att det är en film baserad på en serietidning och ärkeskurken är lika läskig som han är ful. Maffiabossen Billy Russoti blir nedputtad i en glaskross av punisher men överlever och vanställs helt. Han sys ihop av en plastikkirurg men är nu full av ärr och ser ut som scarecrow i batman med undantaget att han inte har en påse över huvudet, han ser verkligen ut så. Och när man kommer från en serietidning måste man ge sig själv ett töntigt namn och han yttrar "från och med nu är jag Jigsaw"



Ray Stevensom passar också bra i rollen som Frank Castle även om jag tycker han är lite för gammal. Ni som har sett serien Rome kommer känna igen Ray, han spelar nämligen Titus Pullo där men förutom det är han lite av en underdog i Hollywoodsammanhang och detta är hans första verkligen stora roll som han sköter bra.

betyget blir 3,5 pölar med sönderskjuten hjärnsubstans på golvet av 5.  För tunn handling men bra action.


Ray Stevenson.

Who will punish the punisher?

Först och främst vill jag bara påpeka för den som inte redan märkt det att min blogg blivit ganska rejält uppimpad. För er som inte minns kommer här en bild på hur den såg ut för 2 dagar sen (24/2) :



En ganska rejäl uppimpning om jag få säga det själv.


I alla fall, nu är det sportlov och det bästa med lov förutom att man kan sova länge på morgonen är att man kan vara uppe länge på kvällen. Och vad är då fördelen med att vara uppe länge, undrar ni då och det ska jag berätta för er. Svaret finns på tv4+ och börjar 00.10 på vardagar, nämligen världens bästa talkshow - Late Night with Conan O'brien. I åtminstone 3 år har jag kollat på showen när jag haft chansen och för mig är han den bästa talkshow-hosten. Men "why do all good things come to an end?" som Nelly Furtado sjunger, efter 16 år som programledare för Late Night har nu conan O'brien bestämt sig för att byta till en annan talkshow i LA, han ska ta över efter Jay Leno som också ska byta till en annan show. Detta innebär alltså inte slutet för Conan O'briens karriär som talkshow-host men slutet på en 16 år lång era. 1993 sändes det första avsnittet av Late night with Conan O'brien och sen dess har mycket hänt men humorn och programinnehållet är densamma, galna sketcher, intressanta intervjuer och aktuella nyheter med ett skämt på slutet.

Jag presenterar därför lite vemodigt, det bästa ur Late night with Conan O'brien:

Triumph the insulting dog är ett oerhört roligt inslag i Conan O'brien och sarkasm är hans främsta redskap, kolla själv genom att besöka denna länk:

Triumph the insulting dog  




Late night with conan O'brien står också för en hel hög fictionella karaktärer och sketcher och en av de mest populära karaktärerna är ingen mindre än masturbating bear...



För en jätterolig intervju besök denna länken:

Judah Friedlander hos Conan

Och en vanlig intervju med turkiska undertexter för den som behöver.





Jag ser fram emot att få se Conan igen till sommaren på The Tonight Show men kommer också sakna det som varit.

Så i alla fall, jag hoppas ni gillar den nya designen och som vanligt är det fritt fram att kommentera (trycke på texten "kommentera" nedanför det här inlägget)

Bloggen lever så var berädda på fler inlägg snart igen. Tills dess ha det bra.

Microsoft släppte ganska nydligen ett program för att skapa egen musik - Songsmith. Med songsmith sjunger man in i en microfon sedan lägger programmet till musik och voila! Ganska finurligt men resultaten kanske inte blir lika lyckade.
Men först ett rage test, klarar ni att se hela songsmithreklamen kan ni kröna er själva zenmästare av inre frid, openetrerbara för ilska och frustration.




Klarade ni att se hela? Förutom att den är extremt irriterande är den också väldigt dålig. Jag hävdar också ganska bestämt att det borde finnas något bättre sätt att beskriva produkten som inte är 4 minuter lång, att sända den här monsterreklamen på tv skulle kosta en förmögenhet, men tanke på att en svensk reklampaus är ca 5-6 minuter lång skulle den här ta mer än halva tiden ensam. Men tur är väl att vi slipper den här i sverige.

Vad har då det här programmet för dördelar? Man kan göra om klassiska låtar till lite lustiga songsmithversioner och det har blivit lite av en meme på youtube att göra det. Man tar bord instrumentalljudspåret från originalversionen av låten och spelar  sången som finns kvar in i songsmith, sedan väljer man en av de olika musikstilarna som finns att tillgå och voila, en nytappning av låten.

någonsin undrat hur Oasis wonderwall skulle låta som technoremix? Songsmith ger svaret.

 

Eller har ni kanske någon gång undrat hur en rocksångare skulle göra sig i ett jazzband? Han låter förövrigt inte helt klok utan rockmusiken i bakgrunden och när all maskulin musik som kompenserar upp för hans brist på manlighet försvinner kan man inte mer än att tycka att Van Halen är ganska gay.



Men man kan ju faktiskt använda songsmith med vilket ljudspår som helst och så här låter Obamas vinsttal med lite bakgrundsmusik:



Lite metallica...



Och sist men inte minst en skön version av Billy Idols Whit Wedding med inspiration från den amerikanska södern...





Och glöm inte kommentera nu era parvlar.

Jag har tidigare skrivit en del om Batmanfranchisen i form av två filmrecenssioner av filmen Batman från 1989 och The Dark Knight från 2008, med andra ord den första och sista men det finns faktiskt fyra filmer till därimellan. Jag tog mig an utmaningen att kolla igenom alla filmer för att kunna göra en rättvis gärmförelse och bedöming (utifrån mitt eget tycke så klart) av filmerna.

Filmen Batman från 89 börjar när Bruce Wayne redan är batman och man får inte någon riktigt bra förklaring på vad som egentligen har lett fram till att han valt att leva det liv han gör. Man får lite flashbacks på hans barndom och när hans föräldrar sköts men mycket mer än så får man inte veta. Den första filmen börjar alltså mitt i historien och resten har ni redan hört (kolla tidigare blogginlägg om inte).

Nästa film har jag däremot inte skrivit om nämligen Batman returns från 1992, återigen med Michael Keaton i huvudrollen som Batman. Här introduceras seriens dummaste skurk (dum i den benämningen att han är oseriös och ful och ja jag vet inte vad mer) nämligen "the Penguin" eller Oswald Cobblepot som han egentligen heter. The Penguin spelas av Danny DeVito som passar rätt bra in i rollen eftersom han är väldigt kort och ganska knubbig. Även en annan väldigt dum superhjälte gör entré här nämligen Catwoman så den här filmen kan men enkelhet titulera sig den dummaste superhjältefilmen på väldigt länge (jag ska inte säga någonsin då jag har Hulken från 70-talet i minnet).
Filmen börjar med att den galna cirkusligan härjar Gotham Citys gator med jonglörer och eldsprutande clowner gone berzerk. Vid det här laget börjar man bli lite less på clowner då hela första filmen handlar om en men det övergår ganska snart till något lite annorlunda. Den korrupta affärsmannen Max Shreck slår sig ihop med Oswald Cobblepot och hans gäng med pingviner som bor i en håla i klakerna under staden. Tillsammans ska de försöka göra Oswald till borgmästare för total kontroll över Gotham City. Batman har ett tufft uppdrag framför sig men kanske kan han få lite hjälp av en annan djurisk superhjälte med klös i  som har ett personligt misstycke för Max Shreck, det var trots allt han som dödade henne och nu är hon ute efter revansch.

Inte en av de bättre Batmanfilmerna i mitt tycke men endå underhållande på sitt sätt.

  Därmed tackar Michael Keaton för sig och lämnar över stafettpinnen till Val Kilmer.

Japp det är jag...

Batman Forever - kom ut år 1995 och tar vid ett tag efter den förra filmen slutade, man skulle kunna se det som en fristående fortsättning om man så vill. Som vanligt slungas man direkt in i en actionscen och den här gången är det ingen mindre än two-face (tommy-lee jones) som rånar en bank. Batman fixar biffen men snart är two-face tillbaka och denna gång men sällskap av den galne riddler som spelas av Jim Carrey. För Dr. Edward Nygma som the Riddler egentligen heter jobbade tidigare på Wayne-corp som forskare men när hans 3D-tv inte blev godkänd av Bruce då den var för farlig (den sänder signaler direkt till hjärnan) var det något som brast i hans huvud. Han börjar sända konstiga gåtor till Bruce och klä sig i en grön kostym. Då han inte har någonting att komma med själv behöver han two-face för att kunna lansera sin 3D-tv till folket och suga ut hela gothams befolknings iq ur deras hjärnor till en stor snurrande "mixer" och in i hans eget huvud. När även Bruce Wayne råkar utsättas för hjärn-läsaren står hans dubbelidentitet på spel.

Men two-face är inte den enda som får förstärkning, i den här filmen introduceras även Robin för första gången. När two-face lägger en bomb i den cirkus Robin jobbade på dör hela hans familj. Bruce känner medlidande för honom och låter honom bo i sitt hus. När Robin en dag av misstag upptäcker Batmans lya vill han genast ta chansen att hämnas på two-face.

Nu har filmen även bytt regissör från Tim Burton(!) till Joel Schumacher (som även gjort bla phantom of the opera och the number 23) men någon större skillnad märks inte av i mitt tycke förutom att filmen blev bättre än sina föregångare, men om det beror på regisören vet jag inte. Filmen fortsätter i alla fall med sin galna och tokiga stil och det känns studvis som det är en barnfilm man sitter och kollar på.
Men, helt klart en förbättring från den förra filmen och i det stora hela en rätt bra film.

Sedan dess har Val Kilmer gått upp några kilo och gjort sig förtjänt av sitt förnamn.


Batman and Robin som nästa film i serien heter utkom år 1997 och fortfarande med Joel Schumacher som regissör, vilket märks eftersom både denna och förra filmen börjar på samma sätt, nämligen med att man får se Batman ta på sig sin dräkt med kameran inzoomad på de delar han tar på sig men till skillnad från förra filmen får man nu även se Robin. Robin måste förövrigt vara den töntigaste superhjälten i historien, en robin-hood dressup/wannabe med björnliganögonbindel, i denna filmen får han i alla fall lite upprättelse med en cool svart och vinröd dräkt i stil med Batmans vilket är en rejäl uppgradering mot hans akrobatdräkt.

 

Bilden till ovan är tagen från filmen Batman från 1966 men representerar rätt bra hur Robins kostym såg ut från början.

Nu har även Val Kilmer tydligen tröttnat och kastar vidare stafettpinnen till George Clooney, som i mitt tycke är en av de bättre att spela Batman. Han flinar lite väl mycket och vid opassande tillfällen (tex när han berättar för Robin att Alfred är döende) men det gör inte så mycket på det stora hela.

Till handlingen, som vanligt kastas vi direkt in i actionen, Mr.Freeze (spelad av ingen mindre än Arnold Schwarzenegger) är mitt uppe i att stjäla en gantisk diamant från Gothams museeum. Med sin frysstråle fryser Mr.Freeze ned alla vakter och flyr. För att uppehålla Batman och Robin skickar han ett gäng galna hockeyspelande troll med avsikt att cross-checka. Freeze lyckas fly med diamanten och det visar sig att han egentligen inte är onskefull utan att han bara behöver diamanten för att göra en gigantisk frfysstråle att frysa ned hela Gotham Cuty med för att kunna utpressa staden på pengar för att komma på ett botemedel att kunna bota sin fru med. Ja ok då, man kan nog inte påstå att han är god utan snarare caotic-good eller något, dubbelmoral har han gott om i alla fall.

På ett annat ställe av staden i ett växthus befinner sig en liten rädd och doctor vid namn Pamela Isley (Uma Thurman). Pamela bevittnar sin boss injecera någon slags vätska i en person som snabbt växer och blir en stor och galen krigare. När han märker att Pamela sett det hela försöker han döda henne genom att välta en stor hylla över henne. Vad han inte visste var att på hyllan stod mer av dem gröna vätskan och när Pamela får den över sig förvandlas hon till poison Ivy, en elak och förförisk kvinna med en bokstavligen giftig kyss. När hon slår sig ihop med den känslokalle Mr.Freeze utgör de ett formidaelt team och Batman får se upp.

Den här filmen sätter punkt för eran av "barnsliga" batmanfilmer och är den sista som kom ut innan de nya med Christian Bale. Mr.Freeze är mästaren av ordvitsar och säger bland annat chill, I have a cold heart och freeze in hell under filmen.
En till medhjälpare till Batman introduceras också - batwoman och med det i åtanke kanske det var bra att det inte kom någon uppföljare på Batman and Robin.

Nu är vi framme vid år 2005 och nu får vi för första gången i serien uppleva vad man på engelska kallar en prequel, en uppföljare som utspelar sig före de andra filmerna. Nu får vi för första gången veta hur Bruce Wayne blev Batman och varför. Batman Begins tar också en mycket mörkare och allvarligare ton än de andra filmerna och sätter standarden för hur batman borde ha varit från allra första början. För mig är det här inte en speciellt bra film handlingsmässigt och ingen av de klassiska skurkarna finns med förutom scarecrow men det är endå början till något storslaget. Christian Bale passar bra som Bruce Wayne och det är en välgjord och fin film.

Den senaste filmen som också är den bästa kom ut förra året och heter The Dark Knight. Om den har jag också redan skrivit om förut så jag ska inte tala så ingående om handlingen utan vill ni veta mer om den får ni läsa mitt tidigare blogginlägg.
Men det här är verkligen Batman som det ska vara, mörk och seriös. Jokern och two-face upplevs nu som sinnessjuka och galna snarare än töntiga/barnsliga. För er som inte redan sett det är det ett starkt filmtips från min sida, det kan inte bli väldigt mycket bättre än så här.

Det finns även två till Batmanfilmer, en svartvit från 43 och en med färg från 66 (se bilden ovan) men de anser jag vara för gamla för att bry sig om att se och recensera. Det finns även en tv-serie som sändes någon gång i mitten av 1900-talet.


Den som passat bäst i rollen som Batman är faktiskt i mitt tycke Michael Keaton även om han är rätt tråkig. Den som passat bäst till utseendet är nog George Clooney och han gjorde även en av de bättre skådespelarinsatserna som den latexförklädden fladdermuswannebeen.

Nu väntar jag med spänning på den nästa Batmanfilmen som ryktas ska innehålla the Riddler igen, är det samma regissör som i the dark knight och batman beginns är det ganska garanterat en bra och välgjord film. Så det ser jag fram emot.


Som slutord kan jag tillägga att detta tog mig ca 3-4 timmar att skriva/hitta fakta till denna artikel samt att kolla igenom alla filmerna tog ca 790min = 13 timmar och 20 min. Så nu hoppas jag att jag är ursäktad för att det tog sån lång tid för mig att skriva igen.

Som jag sagt förut är mitt nästa projekt att göra ett skådepelarporträtt av Jason Statham och även där har jag många filmer att kolla igenom men jag har redan sett på 7 filmer med honom (jag kommer dock inte skriva om alla)

Så tack för mig och på återseende.

Innan jag säger något ytterligera vill jag att ni beundrar detta mästerverk. Efter att ni har sett den här musikvideon kommer all annan musik vara förstörd för er, från och med att ni trycker på play kommer detta vara det enda ni vill ha.




Ja större sexappeal får man leta efter... Musikvideon ser ut att vara gjord med en blandning av en "hushålls-filmkamera" och tv-4 vädrets bluescreen. Och som jag sade, all musik kommer vara förstörd för er, nästa gång ni sätter på mtv för att se en musikvideo kommer denna mannen uppenbara sig på näthinnan och driva er till vansinne. Och försök att inte tänka på honom när ni lägger er och blundar för att försöka somna ikväll.

Jaja nog om det. - Det största som hänt på senaste är så klart att idag 12.00 amerikansk tid svor Hussein Barack Obama presidenteden och blev Amerikas 44:e president och den förste med choklad i ansiktet, nej jag bara skoja - Afroamerikan heter det och inget annat. Hans installationstal känndes också bra och var väldigt inspirerande. Så jag blev intresserade av hur andra presidenter burit sig åt när de framfört tal så jag surfade runt på youtube och lyssnade på allt från Bush d.ä till Roosevelt.

Nu ska jag inte säga så mycket mer än att jag kommer skriva snart igen och då kommer det handla om ingen mindre än Jason Statham. Ett skådespelarporträtt typ. Så jag säger som Arnold - I'll be back, HUUAUGH!