I am Number Four
Ja denna filmen har ni kanske hört talas om "Jag är nummer fyra" yeeah coolt värre, om man är fem år.
Haha detta börjar bra, det första jag gör efter att ha berättat titeln på filmen är att såga den.
Jaja jag ska försöka vara rättvis :P
Regisserad av D.J Caruso (nej han är inte disc-jockey), vilket framgår av affischen här är regissören.
Han regisserade filmen Disturbia från 2007 som jag av ren slump egentligen såg i förrgår och den gillade jag verkligen. Så ja utgångspunkten var ju bra också, dessutom Michael Bay mannen bakom filmer så som Pearl Harbour och armageddon mf. Frågan dock är om fler kockar gör en bättre gryta, logiskt sett borde svaret vara ja men tyvärr inte denna gång.
John Smith är del av någon utomjordisk ras som endast har 9 överlevande som har flytt till jorden.
En annan utomjordisk ras är ute efter dem, fråga mig inte varför. De är också numrerade och de elaka utomjordingarna måste döda dem i nummerordning, fråga mig inte heller hur detta kommer sig.
Det kanske framgick men i så fall var det inte väldigt tydligt. Jaja hur som helst har de tre första blivit dödade och de är nu ute efter nummer fyra (filmens titel blev nog nu lite mer förståbar för vissa).
John Smith som han heter lever med sin beskyddare och flyr mellan stad till stad för att inte bli hittad och dödad.
De flyr till en ny stad och John börjar skolan där. Här börjar klichéerna hagla, quarterbacken och hans underhuggare mobbar skolans plugghäst och John försöker skydda honom. John blir sedan kär i Sarah som är quarterbackens ex och bla bla.
John upptäcker sedan att hans händer kan lysa och skjuta och grejer.
Till slut hittar Mogadorianerna honom (de elaka utomjodingarna) vilka förövrigt är helt löjliga.
Tänk er voldemort från harry potter blandat med agent smith från Matrix och gör honom efterbliven så har ni en mogadorian. John måste sedan slåss för sin överlevnad och sin kärlek.
Oh yeah inbyggda ficklampor. Detta har ingen annan.. oh wait, Iron Man...
Ja den här filmen har mycket gemensamt med andra screenplay disneyfilmer.
Klichéeiga, töntiga och barnsliga och detta är naturligtvis inget undantag.
Ni som såg Percy Jackson och åskviggen eller nåt (orkar inte ens kolla upp det riktiga namnet)
kan förvänta sig en film i exakt samma anda.
Min vän som såg filmen med mig låg bokstavligen på rygg i biostolen och höll för ögonen för han tyckte filmen var så usel och den andra bredvid mig ville att filmen skulle ta slut efter halva så han kunde gå hem.
Jag själv satt bara och skrattade åt hur löjlig jag tyckte den var.
Trots allt detta var den faktiskt ganska underhållande från stund till stund men inte tillräckligt för att kompensera för all... disney-ness.
Ja som ni säkert har räknat ut blir det inget vidare betyg. 4 av 10 är det längsta jag kan sträcka mig och det är ifall
man tar filmen för vad den är, en barnfilm gjord av disney.
Haha detta börjar bra, det första jag gör efter att ha berättat titeln på filmen är att såga den.
Jaja jag ska försöka vara rättvis :P
Regisserad av D.J Caruso (nej han är inte disc-jockey), vilket framgår av affischen här är regissören.
Han regisserade filmen Disturbia från 2007 som jag av ren slump egentligen såg i förrgår och den gillade jag verkligen. Så ja utgångspunkten var ju bra också, dessutom Michael Bay mannen bakom filmer så som Pearl Harbour och armageddon mf. Frågan dock är om fler kockar gör en bättre gryta, logiskt sett borde svaret vara ja men tyvärr inte denna gång.
John Smith är del av någon utomjordisk ras som endast har 9 överlevande som har flytt till jorden.
En annan utomjordisk ras är ute efter dem, fråga mig inte varför. De är också numrerade och de elaka utomjordingarna måste döda dem i nummerordning, fråga mig inte heller hur detta kommer sig.
Det kanske framgick men i så fall var det inte väldigt tydligt. Jaja hur som helst har de tre första blivit dödade och de är nu ute efter nummer fyra (filmens titel blev nog nu lite mer förståbar för vissa).
John Smith som han heter lever med sin beskyddare och flyr mellan stad till stad för att inte bli hittad och dödad.
De flyr till en ny stad och John börjar skolan där. Här börjar klichéerna hagla, quarterbacken och hans underhuggare mobbar skolans plugghäst och John försöker skydda honom. John blir sedan kär i Sarah som är quarterbackens ex och bla bla.
John upptäcker sedan att hans händer kan lysa och skjuta och grejer.
Till slut hittar Mogadorianerna honom (de elaka utomjodingarna) vilka förövrigt är helt löjliga.
Tänk er voldemort från harry potter blandat med agent smith från Matrix och gör honom efterbliven så har ni en mogadorian. John måste sedan slåss för sin överlevnad och sin kärlek.
Oh yeah inbyggda ficklampor. Detta har ingen annan.. oh wait, Iron Man...
Ja den här filmen har mycket gemensamt med andra screenplay disneyfilmer.
Klichéeiga, töntiga och barnsliga och detta är naturligtvis inget undantag.
Ni som såg Percy Jackson och åskviggen eller nåt (orkar inte ens kolla upp det riktiga namnet)
kan förvänta sig en film i exakt samma anda.
Min vän som såg filmen med mig låg bokstavligen på rygg i biostolen och höll för ögonen för han tyckte filmen var så usel och den andra bredvid mig ville att filmen skulle ta slut efter halva så han kunde gå hem.
Jag själv satt bara och skrattade åt hur löjlig jag tyckte den var.
Trots allt detta var den faktiskt ganska underhållande från stund till stund men inte tillräckligt för att kompensera för all... disney-ness.
Ja som ni säkert har räknat ut blir det inget vidare betyg. 4 av 10 är det längsta jag kan sträcka mig och det är ifall
man tar filmen för vad den är, en barnfilm gjord av disney.
Map to your movie
Smart bild där de olika amerikanska delstaterna är utritade i formen av en film som utspelade sig där.
Just thought I'd share.
Just thought I'd share.
Hard Candy
Haha shit skrev för typ tre timmar sen recensionen av The Tourist men känner att efter att ha sett detta måste jag få ventilera mig lite. Den här filmen var sjuk men samtidigt brilliant, lite av en mindfuck nästan.
En psykisk thriller man måste sätta sig in i för att uppskatta och förstå.
Hard Candy handlar om Jeff som är en ganska ensam man i sina bästa år och arbetar som fotograf.
I ett chattrum på internet träffar han en 14-årig tjej och de pratar med varandra flera dagar.
Till slut stämmer de träff med varandra och efter att ha fikat åker de hem till honom för att lyssna på musik och snacka lite mer. Det börjar blandas drinkar och vid det här laget funderar man vad som försigår.
Det man inte hade förväntat sig i alla fall är att Hayley (den 14-åriga tjejen) skulle droga ned Jeff för att kunna binda fast honom med rep och genomföra en kastrering.
Det här är heavy stuff, jag kommer aldrig kunna kolla på en liten tjej igen utan att bli livrädd.
Man tänker först jaha suck det är en av de här filmerna när den man från början trodde var den snälle var den onde och vise versa men det är inte riktigt så enkelt här, tanken kommer först gå fram och tillbaka femton gånger innan man bestämer sig. Vad försigår inne i huvudet på dem? Vad skulle jag själv ha gjort? Är allt vad det verkar vara? Man blir nästan lite småparanoid och efter att ha sett hela filmen är man fortfarande lite osäker på vad det egentligen var man såg.
Jag tycker den här filmen är brilljant men den är för en ganska specifik publik och kommer inte uppskattas av många. Detta är något att gröta sig ned i och det kommer inte vara ett problem för man är fast direkt, i alla fall jag var.
Som sag sagt tidigare är de mest imponerande filmernana de som är bra utan att använda några fancy specialeffekter. Scenen i början på Inglorious Basterds när Nazisterna är inne i det huset och judarna gömmer sig under golvet, tänk er den scenen fast två timmar lång så har ni Hard Candy. Och då menar jag konceptet och intensiteten och spänningen etc.
Betyget för mig är 7.5 av 10 men då krävs att man ska vara rätt sorts person för en sån här film och vara i rätt sinneslag för stunden. Som sagt ingen film för familjen och barnen men kan man uppskatta den är den riktigt bra.
En psykisk thriller man måste sätta sig in i för att uppskatta och förstå.
Hard Candy handlar om Jeff som är en ganska ensam man i sina bästa år och arbetar som fotograf.
I ett chattrum på internet träffar han en 14-årig tjej och de pratar med varandra flera dagar.
Till slut stämmer de träff med varandra och efter att ha fikat åker de hem till honom för att lyssna på musik och snacka lite mer. Det börjar blandas drinkar och vid det här laget funderar man vad som försigår.
Det man inte hade förväntat sig i alla fall är att Hayley (den 14-åriga tjejen) skulle droga ned Jeff för att kunna binda fast honom med rep och genomföra en kastrering.
Det här är heavy stuff, jag kommer aldrig kunna kolla på en liten tjej igen utan att bli livrädd.
Man tänker först jaha suck det är en av de här filmerna när den man från början trodde var den snälle var den onde och vise versa men det är inte riktigt så enkelt här, tanken kommer först gå fram och tillbaka femton gånger innan man bestämer sig. Vad försigår inne i huvudet på dem? Vad skulle jag själv ha gjort? Är allt vad det verkar vara? Man blir nästan lite småparanoid och efter att ha sett hela filmen är man fortfarande lite osäker på vad det egentligen var man såg.
Jag tycker den här filmen är brilljant men den är för en ganska specifik publik och kommer inte uppskattas av många. Detta är något att gröta sig ned i och det kommer inte vara ett problem för man är fast direkt, i alla fall jag var.
Som sag sagt tidigare är de mest imponerande filmernana de som är bra utan att använda några fancy specialeffekter. Scenen i början på Inglorious Basterds när Nazisterna är inne i det huset och judarna gömmer sig under golvet, tänk er den scenen fast två timmar lång så har ni Hard Candy. Och då menar jag konceptet och intensiteten och spänningen etc.
Betyget för mig är 7.5 av 10 men då krävs att man ska vara rätt sorts person för en sån här film och vara i rätt sinneslag för stunden. Som sagt ingen film för familjen och barnen men kan man uppskatta den är den riktigt bra.
The Tourist
Dags för en seriösare recension och nu av en film också för mina hardcorefans, nej skoja bara har inga fans.
Hur som helst har jag haft turen/oturen att se the tourist, lite osäker själv faktiskt.
Har man sett en av Angelina Jolies filmer har man sett alla. I Salt, Mr and Mrs Smith, The Tourist och Wanted spelar Angelina nästan samma person och det börjat, nej föresten det har blivit uttråkande.
Vad gäller Johnny Depp är det inte rollen han vanligtvis tar vilket känns lite uppfriskande. Det är visserligen den typen av personlighet han brukar spela men det känns endå helt ok. Hans insats känns över lag ok. Men som sagt kul att se honom i en roll han vanligtvis inte gör.
Handlingen är att Elise (Agelina Jolie) blir förföljd av någon slags säkerhetspolica ála FBI/CIA då hennes man svindlat den ryska maffian på massvis med pengar och de vill ha tag i honom genom henne.
(För den som inte förstod, de vill åt pengarna som maffian tjänat genom att bedriva illegala verksamheter och för att få dem måste de komma åt honom)
Elise ska lura polisen att en man hon träffar på tåget (Johnny Depp) är hennes man men det är egentligen bara en mattelärare på semester.
Ja ni vet jargongen de ska fly från polisen och maffian samtidigt och de goda är de onda och vise versa.
Massa omotiverade scener med Elise som dyker upp från ingenstans för att rädda sin kamrat utan att hon kunde veta vart han var.
Den här filmen försöker vara fartfylld, rolig, romantisk, actionspäckad och deckar-ish alla på samma gång.
Detta resulterar i en gröt av dåliga övergångar mellan händelser och känns för mycket, ungefär som att stoppa godis på hamburgaren.
Nu pratar jag för mig själv men är trött på undercover-agenter och maffia, FBI och den gode är skurken, kom med något bra för en gångs skull.
Trotts detta var The Tourist inte bara dålig. Att jag såg hela filmen betyder ju att det fanns någon slags nyfikenhet och intresse hos mig från början till slut och det om något är ett stort plus.
Betyget blir 5 av 10.
Hur som helst har jag haft turen/oturen att se the tourist, lite osäker själv faktiskt.
Har man sett en av Angelina Jolies filmer har man sett alla. I Salt, Mr and Mrs Smith, The Tourist och Wanted spelar Angelina nästan samma person och det börjat, nej föresten det har blivit uttråkande.
Vad gäller Johnny Depp är det inte rollen han vanligtvis tar vilket känns lite uppfriskande. Det är visserligen den typen av personlighet han brukar spela men det känns endå helt ok. Hans insats känns över lag ok. Men som sagt kul att se honom i en roll han vanligtvis inte gör.
Handlingen är att Elise (Agelina Jolie) blir förföljd av någon slags säkerhetspolica ála FBI/CIA då hennes man svindlat den ryska maffian på massvis med pengar och de vill ha tag i honom genom henne.
(För den som inte förstod, de vill åt pengarna som maffian tjänat genom att bedriva illegala verksamheter och för att få dem måste de komma åt honom)
Elise ska lura polisen att en man hon träffar på tåget (Johnny Depp) är hennes man men det är egentligen bara en mattelärare på semester.
Ja ni vet jargongen de ska fly från polisen och maffian samtidigt och de goda är de onda och vise versa.
Massa omotiverade scener med Elise som dyker upp från ingenstans för att rädda sin kamrat utan att hon kunde veta vart han var.
Den här filmen försöker vara fartfylld, rolig, romantisk, actionspäckad och deckar-ish alla på samma gång.
Detta resulterar i en gröt av dåliga övergångar mellan händelser och känns för mycket, ungefär som att stoppa godis på hamburgaren.
Nu pratar jag för mig själv men är trött på undercover-agenter och maffia, FBI och den gode är skurken, kom med något bra för en gångs skull.
Trotts detta var The Tourist inte bara dålig. Att jag såg hela filmen betyder ju att det fanns någon slags nyfikenhet och intresse hos mig från början till slut och det om något är ett stort plus.
Betyget blir 5 av 10.
Armadillo
Mycket tankvärd dokumentär om de danska ISAF stykorna i Afghanistan.
Kanske speciellt intressant för mig som för inte mindre än 3 månader sedan själv hade valet om man skulle söka för åka ned. Ångrar inte mitt val och tycker det är tragiskt att folk åker ned för "äventyret" som i filmen.
Ja nu ska inte jag stå här och babbla som någon moraltomte utan jag antar att alla som åker ned har sina egna anledningar och i slutändan gör de nog någon skillnad för lokalbefolkningen.
Här finns den att se gratis på svt.se
Kanske speciellt intressant för mig som för inte mindre än 3 månader sedan själv hade valet om man skulle söka för åka ned. Ångrar inte mitt val och tycker det är tragiskt att folk åker ned för "äventyret" som i filmen.
Ja nu ska inte jag stå här och babbla som någon moraltomte utan jag antar att alla som åker ned har sina egna anledningar och i slutändan gör de nog någon skillnad för lokalbefolkningen.
Här finns den att se gratis på svt.se
För er som också blev frustrerade av hur Inception slutade
Ni måste högerklicka och ta "visa bild" för att kunna se hela. När jag lade upp bilden som mindre gick det inte att läsa texten.
Beauty and the geek
Vad ska man säga om dokusåpor... Med exempel så som big brother, paradise hotel, farmen osv är det inte underhållningsformen jag väljer först när jag zappar på tv:n. Men faktumed att jag lyckats hitta en ganska underhållande. Jag vill minnas att Beauty and the Geek gick på svensk tv för några år sedan dock var det ingenting jag följde och såg bara något avsnitt.
Kom över serien igen för inte så länge sedan och upptäckte vad jag inte insåg förut, hur underhållande den egentligen är.
Konceptet är ganska enkelt, åtta snygga men korkade tjejer ska flytta ihop med åtta nördar/genier med total noll koll på socialt beteende. De ska lära av varandra och genomför olika uppdrag där tex tjejerna ska lära sig om rymdforskning och killarna ska lära sig om mode eller hur man kontaktar tjejer.
Laguppställningen ser ut så här i säsong 3 (som jag är på nu)
Många skratt är garanterade och många märkliga situationer.
Finns för närvarande fem säsonger av den amerikanska versioner och en hel uppsjö av olika länders egna versioner bland annat i Finland och Danmark men tyvärr inte i Sverige.
En av de mer intressanta delarna av programmet är när nördarna ska få sina makeovers och så här kan det gå då:
Verkar det intressant? Alla fem säsonger av den amerikanska versioner finns att streama gratis på denna länken:
http://tv.blinkx.com/show/beauty-and-the-geek/odfABVqJTgD2Tdpd
Kom över serien igen för inte så länge sedan och upptäckte vad jag inte insåg förut, hur underhållande den egentligen är.
Konceptet är ganska enkelt, åtta snygga men korkade tjejer ska flytta ihop med åtta nördar/genier med total noll koll på socialt beteende. De ska lära av varandra och genomför olika uppdrag där tex tjejerna ska lära sig om rymdforskning och killarna ska lära sig om mode eller hur man kontaktar tjejer.
Laguppställningen ser ut så här i säsong 3 (som jag är på nu)
Många skratt är garanterade och många märkliga situationer.
Finns för närvarande fem säsonger av den amerikanska versioner och en hel uppsjö av olika länders egna versioner bland annat i Finland och Danmark men tyvärr inte i Sverige.
En av de mer intressanta delarna av programmet är när nördarna ska få sina makeovers och så här kan det gå då:
Verkar det intressant? Alla fem säsonger av den amerikanska versioner finns att streama gratis på denna länken:
http://tv.blinkx.com/show/beauty-and-the-geek/odfABVqJTgD2Tdpd
Dragon Age I och II
Jag har inte haft tid att se på film på senaste jag har haft alldeles för många spel att spela, Star Craft 2, Dead Space 2 och Dragon Age 2. Ja det är året av uppföljare. Så jag tänkte att istället för att låta bloggen torka ut och dö så tar jag helt enkelt och skriver en spelrecension, vem vet det kanske också är intressant.
När jag var mindre spelade jag spel så som icewind dale och övergången från det till dragon age är egentligen bara 3D istället för 2D. Samma stridssystem, dialogsekvenser och specialiseringar av attribut, spells osv osv.
Dragon Age Origins är ett spel utan gränser och det finns hela tiden minst två vägar att gå som får olika konsekvenser, en hög sidoquester och en otroligt lång och djup historia. Det finns ton av fakta om allt du gör i spelet och hela världen är så komplext uppbyggd och motiverad att man nästan får Tolkien-vibbar.
Du kan göra dina allierade gladare eller argare genom val du gör genom spelets gång eller att prata med dem och säga smickrande saker eller helt enkelt tracka på den presenter. Vid tillräckligt höga poäng kan man inleda kärleksrelationer osv. Det finns ett enormt utbud av intems och gear och man kan pimpa dem med runes och tillverka potions, poisons osv.
(In-game grafik)
Ja det går knappt att beskriva hur komplext och stort det här spelet är, jag var tvungen att klara ut det två gånger för jag vill se vad som hade hänt om man inte gjort så här vid detta tillfället osv. Min totala gametime på dragon age origins är ungefär 150 timmar vilket motsvarar över sex dygns non-stop spelande.
Den enda kritiken jag skulle kunna ge spelet är att vissa dungeons man ska raida är lite för stora och det blir jobbigt vid sjuttioelfte vågen ödlecreep.
Mitt betyg är 10/10, har svårt att tänka mig ett mer fulländat spel.
(Bilden tagen ur musikvideon "Who's a sexy bitch" av David Guetta)
Dragon Age 2 då?
Tvåan utspelar sig till en början parallellt med originshistorien men sträcker sig sedan över flera års tid.
Man är en annan person med lite mindre bekymmer än att rädda hela världen.
Garret Hawke med sisn syster som är en apostate (typ laglös magiker, man måste spela spelet för att förstå)
Flyr från Lothering tillsammans med sin mamma. I Lothering befinner man sig i Origins också då det ligger i landet Ferelden. Hur som helst, man flyr över havet till staden Kirkwall där man sedan bosätter sig. Resten av spelet går mer eller mindre ut på att springa runt i stade och lösa småtvister och tjäna pengar.
Man har begränsat det förut så enorma världen till den lilla staden med visserligen många stadsdelar men endå.
Man har mindre möjligheter att leka med vapen och utrustningar och allt har fått en förenkling.
Man kan nu heller inte vara alv eller dvärg, bara människa. De olika klasserna warrior, mage och rouge finns dock kvar.
En kul grej är att om man har en sparning frå origins kan man "importera" den vilket får till följd att val man gjorde då påverkar lite vilka karaktärer som dyker upp i detta spelet. Till exempel som jag gjorde på den sparningen jag valde gjorde jag prince Behlen till kung av Orzamahr (dvärgarnas stad) och då dök hans motståndare Lord Harrmowmont upp som landsfördriven flykting i Kirkwall.
Stridssystemet är gjort för att passa 15-åringar mer och de hoppar och voltar och grejer vilket jag inte är säker på om jag gillar. Utöver det är det ungefär densamma, man kan pausa och ge order till olika partymembers osv.
Alla miljöerna är ganska färglösa och platta och rätt tråkiga och det känns ibland som Bioware kunde lagt ned större ansträngning på just den punkten.
Hela spelet är gjort för att passa konsoll och är därför på många punkter förenklat och det är ett stort minus för mig, komplexheten i Origins var just det som fick mig att älska det.
Över lag är Dragon Age 2 också ett beroendeframkallande spel och är i mitt tycke värt pengarna men det saknar mycket av det som gjorde ettan så bra vilket så klart sänker betyget.
7/10, gillar man RPG-fantasy är detta verkligen något man bör testa.
När jag var mindre spelade jag spel så som icewind dale och övergången från det till dragon age är egentligen bara 3D istället för 2D. Samma stridssystem, dialogsekvenser och specialiseringar av attribut, spells osv osv.
Dragon Age Origins är ett spel utan gränser och det finns hela tiden minst två vägar att gå som får olika konsekvenser, en hög sidoquester och en otroligt lång och djup historia. Det finns ton av fakta om allt du gör i spelet och hela världen är så komplext uppbyggd och motiverad att man nästan får Tolkien-vibbar.
Du kan göra dina allierade gladare eller argare genom val du gör genom spelets gång eller att prata med dem och säga smickrande saker eller helt enkelt tracka på den presenter. Vid tillräckligt höga poäng kan man inleda kärleksrelationer osv. Det finns ett enormt utbud av intems och gear och man kan pimpa dem med runes och tillverka potions, poisons osv.
(In-game grafik)
Ja det går knappt att beskriva hur komplext och stort det här spelet är, jag var tvungen att klara ut det två gånger för jag vill se vad som hade hänt om man inte gjort så här vid detta tillfället osv. Min totala gametime på dragon age origins är ungefär 150 timmar vilket motsvarar över sex dygns non-stop spelande.
Den enda kritiken jag skulle kunna ge spelet är att vissa dungeons man ska raida är lite för stora och det blir jobbigt vid sjuttioelfte vågen ödlecreep.
Mitt betyg är 10/10, har svårt att tänka mig ett mer fulländat spel.
(Bilden tagen ur musikvideon "Who's a sexy bitch" av David Guetta)
Dragon Age 2 då?
Tvåan utspelar sig till en början parallellt med originshistorien men sträcker sig sedan över flera års tid.
Man är en annan person med lite mindre bekymmer än att rädda hela världen.
Garret Hawke med sisn syster som är en apostate (typ laglös magiker, man måste spela spelet för att förstå)
Flyr från Lothering tillsammans med sin mamma. I Lothering befinner man sig i Origins också då det ligger i landet Ferelden. Hur som helst, man flyr över havet till staden Kirkwall där man sedan bosätter sig. Resten av spelet går mer eller mindre ut på att springa runt i stade och lösa småtvister och tjäna pengar.
Man har begränsat det förut så enorma världen till den lilla staden med visserligen många stadsdelar men endå.
Man har mindre möjligheter att leka med vapen och utrustningar och allt har fått en förenkling.
Man kan nu heller inte vara alv eller dvärg, bara människa. De olika klasserna warrior, mage och rouge finns dock kvar.
En kul grej är att om man har en sparning frå origins kan man "importera" den vilket får till följd att val man gjorde då påverkar lite vilka karaktärer som dyker upp i detta spelet. Till exempel som jag gjorde på den sparningen jag valde gjorde jag prince Behlen till kung av Orzamahr (dvärgarnas stad) och då dök hans motståndare Lord Harrmowmont upp som landsfördriven flykting i Kirkwall.
Stridssystemet är gjort för att passa 15-åringar mer och de hoppar och voltar och grejer vilket jag inte är säker på om jag gillar. Utöver det är det ungefär densamma, man kan pausa och ge order till olika partymembers osv.
Alla miljöerna är ganska färglösa och platta och rätt tråkiga och det känns ibland som Bioware kunde lagt ned större ansträngning på just den punkten.
Hela spelet är gjort för att passa konsoll och är därför på många punkter förenklat och det är ett stort minus för mig, komplexheten i Origins var just det som fick mig att älska det.
Över lag är Dragon Age 2 också ett beroendeframkallande spel och är i mitt tycke värt pengarna men det saknar mycket av det som gjorde ettan så bra vilket så klart sänker betyget.
7/10, gillar man RPG-fantasy är detta verkligen något man bör testa.
Sup' fellas?
Sharlie Sheen är vart man än kollar just nu. Jag tror fenomenet kommer dö ut ganska snart men än så länge kan man inte göra annat än att bara njuta. Här kommer lite saker från hans twitter och en briljant intervju.
Jag hatar när inbäddning deaktiveras så blir inget trevligt fönster här att klicka i så ni får följa länken istället
http://www.youtube.com/watch?v=h5aSa4tmVNM&feature=player_embedded
(vilket ingen kommer orka, men det är värt det)
Jag hatar när inbäddning deaktiveras så blir inget trevligt fönster här att klicka i så ni får följa länken istället
http://www.youtube.com/watch?v=h5aSa4tmVNM&feature=player_embedded
(vilket ingen kommer orka, men det är värt det)
True Grit
Jeff Bridges är väl nu mer än någonsin på tapeten. Med filmer som Iron Man, Tron Legacy, Crazy Heart och sist men inte minst True Grit klamrar han sig fast i den s.k "a-list" actors listan. Denna lista är för många fånig och meningslös men det är ett sorts "hjälpmedel" för att hålla reda på vilka kändisar som är längst fram i rampljuset.
Ja hur som helst, jag personligen lägger ingen vidare värdering i hur populära skådespelare är utan snarare hur bra de är. Jeff Bridges är bra och han förtjänar att få uppmärksammas.
True Grit nominerades för 10 oscars (ja jag tjatar mycket om oscars jag vet :P men det är trots allt filmvärldens motsvarighet till nobellpriset) men fick den alla dessa nomineringar för att den förtjänade det eller kanske var det brist på bra andra filmer? Om Wolfman var den enda filmen som gjordes år 2010 skulle den ju vinna alla oscars, det får ni fundera på själva.
True Grit av bröderna Ethan och Joel Coen är faktumed en remake på klassikern med samma namn från 1969 med John Wayne. Den är faktiskt förvånandsvärt lik originalet och ibland får man känslan att man kollar på samma film fast restaurerad. Lite småändringar här och där men i stort sett samma film.
Poster från originalfilmen med John Wayne.
Mattie Ross är en 14-årig flicka vars fader blivit dödad av boven Tom Chaney. För att få Tom fångad och ställd till rätta anlitar hon sheriffen Rooster Cogburn (Jeff Bridges) som av ryktet skall vara en man med "true grit" lite halvtaskigt översatt till "en tuffing" men visar sig dessutom vara både enögd och alkoliserad.
Mattie insisterar på att följa med Cogburn på sin jakt och efter många om och men blir det så. En annan man vid namn LaBeouf (Matt Damon) som också är på jakt efter Tom sluter upp med sällskapet och tillsammans ger de sig ut på en lång och farofylld jakt.
Rooster Cogburn och Mattie Ross ur remaken.
Filmen är rolig, fartfylld och underhållande. Bra skådespel även om jag kanske inte tyckte Matt Damon var klockren. En värdig remake, de har fått med den riktiga vilda western-stämningen. Ja vad mer ska jag säga, på det hela en underhållande film. Jag ångrar inte att jag såg den på bio, väl värt pengarna.
Jämför man underhållningsvärde, produktion och alla aspekter blir mitt betyg 7/10.
P.S var länge sedan jag såg en dålig film, tack och lov... Får kväljningar bara jag tänker på the wolfman eller skyline.
Ja hur som helst, jag personligen lägger ingen vidare värdering i hur populära skådespelare är utan snarare hur bra de är. Jeff Bridges är bra och han förtjänar att få uppmärksammas.
True Grit nominerades för 10 oscars (ja jag tjatar mycket om oscars jag vet :P men det är trots allt filmvärldens motsvarighet till nobellpriset) men fick den alla dessa nomineringar för att den förtjänade det eller kanske var det brist på bra andra filmer? Om Wolfman var den enda filmen som gjordes år 2010 skulle den ju vinna alla oscars, det får ni fundera på själva.
True Grit av bröderna Ethan och Joel Coen är faktumed en remake på klassikern med samma namn från 1969 med John Wayne. Den är faktiskt förvånandsvärt lik originalet och ibland får man känslan att man kollar på samma film fast restaurerad. Lite småändringar här och där men i stort sett samma film.
Poster från originalfilmen med John Wayne.
Mattie Ross är en 14-årig flicka vars fader blivit dödad av boven Tom Chaney. För att få Tom fångad och ställd till rätta anlitar hon sheriffen Rooster Cogburn (Jeff Bridges) som av ryktet skall vara en man med "true grit" lite halvtaskigt översatt till "en tuffing" men visar sig dessutom vara både enögd och alkoliserad.
Mattie insisterar på att följa med Cogburn på sin jakt och efter många om och men blir det så. En annan man vid namn LaBeouf (Matt Damon) som också är på jakt efter Tom sluter upp med sällskapet och tillsammans ger de sig ut på en lång och farofylld jakt.
Rooster Cogburn och Mattie Ross ur remaken.
Filmen är rolig, fartfylld och underhållande. Bra skådespel även om jag kanske inte tyckte Matt Damon var klockren. En värdig remake, de har fått med den riktiga vilda western-stämningen. Ja vad mer ska jag säga, på det hela en underhållande film. Jag ångrar inte att jag såg den på bio, väl värt pengarna.
Jämför man underhållningsvärde, produktion och alla aspekter blir mitt betyg 7/10.
P.S var länge sedan jag såg en dålig film, tack och lov... Får kväljningar bara jag tänker på the wolfman eller skyline.
Mitt nya iphone-skal
Diggar ni det lika mycket som jag? Fann denna i en liten butik i London.
Oscars aftermath
So sorry all for not writing in like four days and and that's because I've been to London for a short vaccation.
Är van med att prata engelska men så fort går det som tur är inte att glömma sitt modersmål.
Bildbevis för den som tvivlar vart jag varit:
Någon där ute som gillar serierna miami-ink, LA-ink etc? Jag älskar serierna och den brittiska versionen London-ink kan jag starkt rekommendera för er som inte sett den ännu.
Såg detta av en ren slump när jag var ute och promenerade:
Låg på tre minuters gångavstånd från mitt hotell. Till min besvikelse helt övergivet hade varit sjukt nice att gå in och säga hej till Louie, Dan och Nicole. Någon som vet vad som hände efter tv-serien? De kanske bara bytte till något centralare eller så gick de skilda vägar.
Hur som helst är oscarsgalan över och jag skall nu i skrivande stund se vem som vann vad (skall dock kolla igenom hela galan sen när jag får tid)
Actor in a Leading Role
Där gissade jag Colin Firth för sin roll i The King's Speech och fick ganska väntat rätt.
Han var trots allt favorittippad.
Actor in a Supporting Role
Gissade jag Christian Bale och var tydligen han som vann också 2/2.
Actress in a Leading Role
Gissade jag Natalie Portman fär black Swan och ser man på, winning streak på gång här.
Men även detta föga förvånande, en av de bättre skådespelarprestationerna jag sett någonsin.
Actress in a Supporting Role
Här gissade jag Helena Bonham Carter men var Melissa Leo som vann (the fighter) :( 3/4
Cinematography
Här gissade jag Inception och var inception som vann. 4/5
Directing
Här gissade jag David Fincher för The Social Network men var Tom Hooper (the King's Speech) som vann 4/6
Foreign Language Film
Där gissade jag Biutiful och blev ganska förvånad när jag såg att det var den danska filmen ""In a better world" som vann. 4/7
Best Picture
Där gissade jag Inception men var King's Speech som vann. Väl förtjänt, ibland är det bra när jag gissar fel.
4/8
Visual Effects
Inception gissade jag och inception vann. 5/9
Writing (Adapted Screenplay)
Här gissade jag Toy Story 3 (som förövrigt vann 2 oscars, dock inte i denna kategorin)
The social network vann här. 5/10
Writing (Original Screenplay)
Här gissade jag Inception men var King's Speech som vann. 5/11
Årets vinnare King's speech och Inception med fyra oscars var.
Social network tre med sina tre oscars. Gratulationer till er. Och England, när man talar om London, The King's Speech är nästan helt och hållet gjord i London.
5/11 blev mitt resultat. Tur jag inte satsade några pengar med andra ord :P Får se om jag kan pricka in bättre till nästa år.
Ha det bra och jag skriver snart mer, vad sägs om en rewiev av True Grit? Såg den på bio för några dagar sedan.
Filmen som var nominerad för 10 olika oscars men inte vann en enda.
London Eye i ett klassiskt blött Englandsväder. *Lustig notering* "Parisehjul" i London.
Är van med att prata engelska men så fort går det som tur är inte att glömma sitt modersmål.
Bildbevis för den som tvivlar vart jag varit:
Någon där ute som gillar serierna miami-ink, LA-ink etc? Jag älskar serierna och den brittiska versionen London-ink kan jag starkt rekommendera för er som inte sett den ännu.
Såg detta av en ren slump när jag var ute och promenerade:
Låg på tre minuters gångavstånd från mitt hotell. Till min besvikelse helt övergivet hade varit sjukt nice att gå in och säga hej till Louie, Dan och Nicole. Någon som vet vad som hände efter tv-serien? De kanske bara bytte till något centralare eller så gick de skilda vägar.
Hur som helst är oscarsgalan över och jag skall nu i skrivande stund se vem som vann vad (skall dock kolla igenom hela galan sen när jag får tid)
Actor in a Leading Role
Där gissade jag Colin Firth för sin roll i The King's Speech och fick ganska väntat rätt.
Han var trots allt favorittippad.
Actor in a Supporting Role
Gissade jag Christian Bale och var tydligen han som vann också 2/2.
Actress in a Leading Role
Gissade jag Natalie Portman fär black Swan och ser man på, winning streak på gång här.
Men även detta föga förvånande, en av de bättre skådespelarprestationerna jag sett någonsin.
Actress in a Supporting Role
Här gissade jag Helena Bonham Carter men var Melissa Leo som vann (the fighter) :( 3/4
Cinematography
Här gissade jag Inception och var inception som vann. 4/5
Directing
Här gissade jag David Fincher för The Social Network men var Tom Hooper (the King's Speech) som vann 4/6
Foreign Language Film
Där gissade jag Biutiful och blev ganska förvånad när jag såg att det var den danska filmen ""In a better world" som vann. 4/7
Best Picture
Där gissade jag Inception men var King's Speech som vann. Väl förtjänt, ibland är det bra när jag gissar fel.
4/8
Visual Effects
Inception gissade jag och inception vann. 5/9
Writing (Adapted Screenplay)
Här gissade jag Toy Story 3 (som förövrigt vann 2 oscars, dock inte i denna kategorin)
The social network vann här. 5/10
Writing (Original Screenplay)
Här gissade jag Inception men var King's Speech som vann. 5/11
Årets vinnare King's speech och Inception med fyra oscars var.
Social network tre med sina tre oscars. Gratulationer till er. Och England, när man talar om London, The King's Speech är nästan helt och hållet gjord i London.
5/11 blev mitt resultat. Tur jag inte satsade några pengar med andra ord :P Får se om jag kan pricka in bättre till nästa år.
Ha det bra och jag skriver snart mer, vad sägs om en rewiev av True Grit? Såg den på bio för några dagar sedan.
Filmen som var nominerad för 10 olika oscars men inte vann en enda.
London Eye i ett klassiskt blött Englandsväder. *Lustig notering* "Parisehjul" i London.
127 Hours and friends
Stuck in a crack in grand canyon. Låter inte som min drömsemester i alla fall....
Aron Ralston är en ingenjör men med det stora intresset klättring och friluftsliv. Han bestämmer sig för att ensam ta sig igenom Grand Canyon med cykel och till fots. Mitt ute i ingenstans träffar han två förvirrade vandrare- Kristi och Megan. De tar följe ett tag med skiljs sedan av och Aron (James Franco, mest känd som Harry i spindelmannenfilmerna) bestämmer sig för att vandra i lite skrevor i marken. Han kliver då på en sten som ligger lös och han faller ned och den lösa stenen ramlar ovanpå honom och klämmer fast hans arm. Där börjar en 127 timmar lång kamp att ta sig loss och överleva i en av USA:s mest obefolkade områden utan mobiltelefon...
Baserat på en verklig historia och är över lag en ok film. Dramatiken som kan ske på en och samma ställe är inte överdrivet stor men jag tycker Danny Boyle (regissören av slumdog millionare, 28 dagar senare och denna filmen) gör det bästa av situationen. Ja vad ska jag säga, han sitter där han sitter tills filmen är slut.
Filmen är nominerad för oscar i sex olika kategorier så vi får se hur det går för den. Det är en bra film men personligen tycker jag inte den är tillräckligt bra att vinna en oscar om man gämför med de andra filmerna som är nominerade.
Mitt betyg blir 6 av 10. Intressant ur ett psykoanalytiskt perspektiv men inte så mycket mer, är du ute efter en saftig actionrulle är det här inte vad du ska se.
Jag vet inte om det är bara jag men jag har börjat se en trend i filmbranschen med den här typen av filmer.
Bara under 2010 kom det fyra(!) sånna här "sitta fast"-filmer.
Frozen, Buried, Devil och 127 Hours. Alla har gemensamt att en eller flera personer är fast på samma ställe en hel film. I frozen fastnar de i en skidlift flera meter ovanför marken. I devil fastnar hissen och en av personerna i hissen är/är besatt av djävulen. I Buried får vi följa en levande begravd man i Bagdad med en mobiltelefon och den sista kräver ingen närmre vidare beskrivning om ni inte har alzhaimers, om ni har det ber jag er scrolla upp och läsa igen från början.
Om ni ska se några av dessa rekommenderar jag Devil av skräckmästaren (som taget ur en aftonbladetrubrik) M.Night Shyamalan, den var faktiskt rätt bra. Ett betyg på 6.5 av 10, snäppet bättre än 127 hours alltså.
Buried är fascinerande eftersom man förvånas över hur det faktiskt kan vara möjligt att göra en hel långfilm med absoult endast en kista som scen. Sen över lag är filmen ganska uttråkande.
Frozen handlar om tre ungdomar som fastnar i en skidlift en hel vecka, resten kan ni gissa er till.
Är ni fortfarande inte mätta på monoton sitta-fast-drama och ni gillar vatten har ni dessa:
Handlar om folk som blir lämnade ensama på havet bland hajar.
Ja ni fattar jag tror inte jag behöver fortsätta...
... men jag gör det endå, Phone Booth från 2002 om ni undrar hur det hade varit att se en man stå i en telefonkiosk i nästan två timmar av erat liv.
Aron Ralston är en ingenjör men med det stora intresset klättring och friluftsliv. Han bestämmer sig för att ensam ta sig igenom Grand Canyon med cykel och till fots. Mitt ute i ingenstans träffar han två förvirrade vandrare- Kristi och Megan. De tar följe ett tag med skiljs sedan av och Aron (James Franco, mest känd som Harry i spindelmannenfilmerna) bestämmer sig för att vandra i lite skrevor i marken. Han kliver då på en sten som ligger lös och han faller ned och den lösa stenen ramlar ovanpå honom och klämmer fast hans arm. Där börjar en 127 timmar lång kamp att ta sig loss och överleva i en av USA:s mest obefolkade områden utan mobiltelefon...
Baserat på en verklig historia och är över lag en ok film. Dramatiken som kan ske på en och samma ställe är inte överdrivet stor men jag tycker Danny Boyle (regissören av slumdog millionare, 28 dagar senare och denna filmen) gör det bästa av situationen. Ja vad ska jag säga, han sitter där han sitter tills filmen är slut.
Filmen är nominerad för oscar i sex olika kategorier så vi får se hur det går för den. Det är en bra film men personligen tycker jag inte den är tillräckligt bra att vinna en oscar om man gämför med de andra filmerna som är nominerade.
Mitt betyg blir 6 av 10. Intressant ur ett psykoanalytiskt perspektiv men inte så mycket mer, är du ute efter en saftig actionrulle är det här inte vad du ska se.
Jag vet inte om det är bara jag men jag har börjat se en trend i filmbranschen med den här typen av filmer.
Bara under 2010 kom det fyra(!) sånna här "sitta fast"-filmer.
Frozen, Buried, Devil och 127 Hours. Alla har gemensamt att en eller flera personer är fast på samma ställe en hel film. I frozen fastnar de i en skidlift flera meter ovanför marken. I devil fastnar hissen och en av personerna i hissen är/är besatt av djävulen. I Buried får vi följa en levande begravd man i Bagdad med en mobiltelefon och den sista kräver ingen närmre vidare beskrivning om ni inte har alzhaimers, om ni har det ber jag er scrolla upp och läsa igen från början.
Om ni ska se några av dessa rekommenderar jag Devil av skräckmästaren (som taget ur en aftonbladetrubrik) M.Night Shyamalan, den var faktiskt rätt bra. Ett betyg på 6.5 av 10, snäppet bättre än 127 hours alltså.
Buried är fascinerande eftersom man förvånas över hur det faktiskt kan vara möjligt att göra en hel långfilm med absoult endast en kista som scen. Sen över lag är filmen ganska uttråkande.
Frozen handlar om tre ungdomar som fastnar i en skidlift en hel vecka, resten kan ni gissa er till.
Är ni fortfarande inte mätta på monoton sitta-fast-drama och ni gillar vatten har ni dessa:
Handlar om folk som blir lämnade ensama på havet bland hajar.
Ja ni fattar jag tror inte jag behöver fortsätta...
... men jag gör det endå, Phone Booth från 2002 om ni undrar hur det hade varit att se en man stå i en telefonkiosk i nästan två timmar av erat liv.
Oscars
I helgen är Oscarsgalan och filmentusiast som jag är kan man inte annat än att vara förväntansfull.
Det har kommit en hel del bra filmer sen förra galan och jag tycker verkligen att några av dem förtjänar en eller två oscars.
Nu blir det inte roligare än att jag skall förutspå vem som kommer vinna vilken oscar och sen imorgon får vi se om jag har rätt eller inte. Jag skall tillägga att jag har snokat reda på vilka de nominerade är.
Hela listan finns på denna adressen http://www.oscars.org/awards/academyawards/83/nominees.html
Actor in a Leading Role
Actor in a Supporting Role
Actress in a Leading Role
Actress in a Supporting Role
Cinematography
Directing
Foreign Language Film
Best Picture
Visual Effects
Writing (Adapted Screenplay)
Writing (Original Screenplay)
Så, där har ni mina gissningar för årets oscarsvinnare. Känn er fria att ge egna gissningar, som vanligt bara kommentera under inlägget eller i den nya eminenta gästboken om ni hellre vill det.
Smell ya'll later!
Det har kommit en hel del bra filmer sen förra galan och jag tycker verkligen att några av dem förtjänar en eller två oscars.
Nu blir det inte roligare än att jag skall förutspå vem som kommer vinna vilken oscar och sen imorgon får vi se om jag har rätt eller inte. Jag skall tillägga att jag har snokat reda på vilka de nominerade är.
Hela listan finns på denna adressen http://www.oscars.org/awards/academyawards/83/nominees.html
Actor in a Leading Role
- Javier Bardem in “Biutiful”
- Jeff Bridges in “True Grit”
- Jesse Eisenberg in “The Social Network”
- Colin Firth in “The King's Speech”
- James Franco in “127 Hours”
Actor in a Supporting Role
- Christian Bale in “The Fighter”
- John Hawkes in “Winter's Bone”
- Jeremy Renner in “The Town”
- Mark Ruffalo in “The Kids Are All Right”
- Geoffrey Rush in “The King's Speech”
Actress in a Leading Role
- Annette Bening in “The Kids Are All Right”
- Nicole Kidman in “Rabbit Hole”
- Jennifer Lawrence in “Winter's Bone”
- Natalie Portman in “Black Swan”
- Michelle Williams in “Blue Valentine”
Actress in a Supporting Role
- Amy Adams in “The Fighter”
- Helena Bonham Carter in “The King's Speech”
- Melissa Leo in “The Fighter”
- Hailee Steinfeld in “True Grit”
- Jacki Weaver in “Animal Kingdom”
Cinematography
- “Black Swan” Matthew Libatique
- “Inception” Wally Pfister
- “The King's Speech” Danny Cohen
- “The Social Network” Jeff Cronenweth
- “True Grit” Roger Deakins
Directing
- “Black Swan” Darren Aronofsky
- “The Fighter” David O. Russell
- “The King's Speech” Tom Hooper
- “The Social Network” David Fincher
- “True Grit” Joel Coen and Ethan Coen
Foreign Language Film
- “Biutiful” Mexico
- “Dogtooth” Greece
- “In a Better World” Denmark
- “Incendies” Canada
- “Outside the Law (Hors-la-loi)” Algeria
Best Picture
- “Black Swan” Mike Medavoy, Brian Oliver and Scott Franklin, Producers
- “The Fighter” David Hoberman, Todd Lieberman and Mark Wahlberg, Producers
- “Inception” Emma Thomas and Christopher Nolan, Producers
- “The Kids Are All Right” Gary Gilbert, Jeffrey Levy-Hinte and Celine Rattray, Producers
- “The King's Speech” Iain Canning, Emile Sherman and Gareth Unwin, Producers
- “127 Hours” Christian Colson, Danny Boyle and John Smithson, Producers
- “The Social Network” Scott Rudin, Dana Brunetti, Michael De Luca and Ceán Chaffin, Producers
- “Toy Story 3” Darla K. Anderson, Producer
- “True Grit” Scott Rudin, Ethan Coen and Joel Coen, Producers
- “Winter's Bone" Anne Rosellini and Alix Madigan-Yorkin, Producers
Visual Effects
- “Alice in Wonderland” Ken Ralston, David Schaub, Carey Villegas and Sean Phillips
- “Harry Potter and the Deathly Hallows Part 1” Tim Burke, John Richardson, Christian Manz and Nicolas Aithadi
- “Hereafter” Michael Owens, Bryan Grill, Stephan Trojansky and Joe Farrell
- “Inception” Paul Franklin, Chris Corbould, Andrew Lockley and Peter Bebb
- “Iron Man 2” Janek Sirrs, Ben Snow, Ged Wright and Daniel Sudick
Writing (Adapted Screenplay)
- “127 Hours” Screenplay by Danny Boyle & Simon Beaufoy
- “The Social Network” Screenplay by Aaron Sorkin
- “Toy Story 3” Screenplay by Michael Arndt; Story by John Lasseter, Andrew Stanton and Lee Unkrich
- “True Grit” Written for the screen by Joel Coen & Ethan Coen
- “Winter's Bone” Adapted for the screen by Debra Granik & Anne Rosellini
Writing (Original Screenplay)
- “Another Year” Written by Mike Leigh
- “The Fighter” Screenplay by Scott Silver and Paul Tamasy & Eric Johnson;
Story by Keith Dorrington & Paul Tamasy & Eric Johnson - “Inception” Written by Christopher Nolan
- “The Kids Are All Right” Written by Lisa Cholodenko & Stuart Blumberg
- “The King's Speech” Screenplay by David Seidler
Så, där har ni mina gissningar för årets oscarsvinnare. Känn er fria att ge egna gissningar, som vanligt bara kommentera under inlägget eller i den nya eminenta gästboken om ni hellre vill det.
Smell ya'll later!
Gullivers Resor
Jack Blacks nya komedifilm Gullivers resor är en slags modern tappning av den klassiska boken med samma namn. Gulliver (Jack Black) jobbar på en journalistbyro som postutdelare. En dag av en slump får han chansen att göra ett riktigt resereportage. Han skickas till Bermudatriangeln där han ensam med sin båt skall göra sitt reportage.
Han somnar dock med gasen i botten och innan han vet ordet av det är befinner han sig i en vortex av något slag.
När Gulliver vaknar är han fastsnörad på en strand i landet Lilleputt och dess invånare har tagit honom till fånga. Men Gulliver skall få sin resning och en dag när det kungliga palatset börjar brinna finns det endast en man med tillgång till så mycket vatten på så nära håll. Gulliver bokstavligen pissar på palatset och kungen och blir landets hjälte.
Nu börjar livet som stadens beskyddare men hur skall det gå när en hel nation anfaller Lilleputt?
Det är något speciellt med Jack Black, när man kollar på hans filmer känns det som han är sig själv och inte skådespelar någon. Det känns också som hela manuset är skrivet efter honom (vilket det säkert är också).
Hur som helst ni som sett en film med Jack Black förut (vilket jag har svårt att tro att någon undkommit) vet ungefär vilken galen humor som ni har att förvänta er.
Trovärdiga miljöer och en en hög kända skådespelare bla Bill Connolly, Emily Blunt och Jason Segel.
Annorlunda och ganska intressant, ja på det hela en rätt bra film tycker jag.
Detta är en familjekomedi och dessa har inte potensialen att bli kultfilmer eller vinna oscars etc då de måste hålla sig inom vissa riktlinjer men för ett gott skratt och en och en halv timmes avslappning gör den mycket väl sitt jobb.
Den har betyget 4,6 på IMBD men jag tycker den förtjänar bättre än så och jag är ju självutnämnd filmpresident så betyget för Gulliver's Travels blir.. pamtitipamtitipam...
6 av 10!
Gränsen och Dinner for Schmucks
Jag är dålig på att göra nya inlägg ofta men det beror delvis på att jag inte sett någon film intressant nog att skriva om så här kommer några random tankar om några av de filmer jag sett på senaste.
Gränsen; den svenska filmen om gränssoldater som äventyrar sig in i det nazityskockuperade Norge av olika skäl (skulle spoila filmen om jag avslöjade). En av soldaterna blir tillfångatagna och det slutar med ett hejdundrande fritagningsuppdrag.
Förvånandsvärt bra och välgjord film. Bra skådespeleri och hyfsat intressanta karaktärer, bland annat en galen finne som tjänstgjort i det finska vinterkriget och en äcklig tysk officer som får mig och tänka tillbaka på Christoph Waltz och rollen som överste Hans Landa i Inglorious Basterds. Jag tänkte säga att han förtjänade en oscar för den rollen men när jag kollade upp det så var det faktiskt han som fick den :P Jag är inte alltid ute och cyklar verkar det som.
Gränsen har mycket att bjuda på och är förvånandsvärt osvensk i sitt utförande, vilket är possitivt tycker jag.
Betyget blir någonstans 6,5-7 av 10
Sen såg jag dinner for schmucks med Paul Rudd och Steve Carell. En komedi om en kille (Paul Rudd) som för att bli befodrad skall hitta ett pucko att bjuda med på en fest med företagets pampar (syftet med puckot är att alla skall skratta åt honom). Tim (Paul Rudd) råkar köra på Barry som springer ut i gatan för att rädda en död mus.
När Barry erbjuder Tim 10 000 dollar för att inte väcka åtal mot honom trots att det var han som blev påkörd vet Tim genast vem han ska ta med på middagen. Men Barry tar fel på dagarna och dyker upp hos Tim en dag innan.
Och för en person som Barry tar det inte mer än en dag att förstöra nästan hela Tims liv.
Rolig, puckad och pinsam komedi. Ibland håller man för ögonen för man inte klarar av alla pinsamheter.
I övrigt ganska lättsam men också med ett par känslosamma inslag, en del clichéer och en hel skopa skratt.
Betyget 6 av 10
Hej jag är världens sötaste Hund :D
Gränsen; den svenska filmen om gränssoldater som äventyrar sig in i det nazityskockuperade Norge av olika skäl (skulle spoila filmen om jag avslöjade). En av soldaterna blir tillfångatagna och det slutar med ett hejdundrande fritagningsuppdrag.
Förvånandsvärt bra och välgjord film. Bra skådespeleri och hyfsat intressanta karaktärer, bland annat en galen finne som tjänstgjort i det finska vinterkriget och en äcklig tysk officer som får mig och tänka tillbaka på Christoph Waltz och rollen som överste Hans Landa i Inglorious Basterds. Jag tänkte säga att han förtjänade en oscar för den rollen men när jag kollade upp det så var det faktiskt han som fick den :P Jag är inte alltid ute och cyklar verkar det som.
Gränsen har mycket att bjuda på och är förvånandsvärt osvensk i sitt utförande, vilket är possitivt tycker jag.
Betyget blir någonstans 6,5-7 av 10
Sen såg jag dinner for schmucks med Paul Rudd och Steve Carell. En komedi om en kille (Paul Rudd) som för att bli befodrad skall hitta ett pucko att bjuda med på en fest med företagets pampar (syftet med puckot är att alla skall skratta åt honom). Tim (Paul Rudd) råkar köra på Barry som springer ut i gatan för att rädda en död mus.
När Barry erbjuder Tim 10 000 dollar för att inte väcka åtal mot honom trots att det var han som blev påkörd vet Tim genast vem han ska ta med på middagen. Men Barry tar fel på dagarna och dyker upp hos Tim en dag innan.
Och för en person som Barry tar det inte mer än en dag att förstöra nästan hela Tims liv.
Rolig, puckad och pinsam komedi. Ibland håller man för ögonen för man inte klarar av alla pinsamheter.
I övrigt ganska lättsam men också med ett par känslosamma inslag, en del clichéer och en hel skopa skratt.
Betyget 6 av 10
Hej jag är världens sötaste Hund :D
Blahablaha
Gå med i min facebooksida jag skapat :P
http://www.facebook.com/pages/Vi-som-vill-ha-tillbaka-Goran-Persson-som-partiledare-for-S/132358816829717
Kommer förhoppningsvis ny recension lite senare idag/ikväll om filmen Faster med The Rock eller "13" med Jason Statham och co.
Varför kan inte Matthew McConaughey stå upp av sig själv? Är dagens frågeställning...
http://www.facebook.com/pages/Vi-som-vill-ha-tillbaka-Goran-Persson-som-partiledare-for-S/132358816829717
Kommer förhoppningsvis ny recension lite senare idag/ikväll om filmen Faster med The Rock eller "13" med Jason Statham och co.
Varför kan inte Matthew McConaughey stå upp av sig själv? Är dagens frågeställning...
Paranormal Activity 2
Filmen som kallats den läskigaste någonsin är tillbaka och nu med en betydligt större budget.
Ettan kostade 15,000 dollar men genererade så pass mycket pengar att tvåan kunde lägga upp en budget på hela
2,750,000 dollar. Då återstår frågan; blir en film bli bättre bara för att den har större budget?
En familj, en ganska stor sådan, flyttar in i ett hus, ett ganska stort sådant. Två våningar, pool, källare ja
helt enkelt ett hollywoodhus. Familjen får ganska snart inbrott och bestämmer sig för att installera kameror lite här och var, totalt sex stycken. Man får sedan följa huset från natt till natt genom kamerorna, det familjen inte ser.
Sakta men säkert börjar paranormala aktiviteter ske och man får genom övervakningskamerorna till exempel se hur dörren till deras ca treåriga sons rum öppnas av sig själv och hur bäbisleksaken i taket börjar snurra utan att någon rört den (ja fönstret var stängt så det blåste inte). Till sist börjar familjen inse att något märkligt är i görningen och det är inget vanligt spöke de har i hasorna utan inget mindre än en infernalisk demon. Det hela blir en kamp om liv och död.
Det som gör det så läskigt och trovärdigt är att allt man får se genom hela filmen är antingen via övervakningskamerorna eller familjens videokamera som de själva går och filmar med.
Att man inte riktigt vet vad som hemsöker dem. Hade det trettio minuter in i filmen kommit ett stort träskmonster och attackerat huset hade spänningen sjunkit till 0. Hela filmen är gjord på det viset att det är något som händer en helt vanlig familj och som skulle kunna hända vem som helst, man kan relatera till mycket och det gör det hela ännu mer creepy.
Paranormal activity är brilliant på många vis men tvåan saknar en del som ettan har.
Till det dåliga, Paranormal Activity 2 känns mer som en remake av ettan än en uppföljare. Har du sett ettan har du inte mycket att hämta här förutom samma sak fast med större budget dvs lite flashigare scener och fler skådespelare. Blev faktiskt ganska besviken att den var så pass lik ettan som den var.
Men trots det en av de bättre och trovärdigare skräckfilmen på marknaden och en av mina personliga favoriter
inom genren. Ett måste för de som gillar skräck eller inte vill kunna sova på en vecka.
Hade det inte kännts som en remake på ettan hade betyget blivit lite högre men nu fastställer jag 6 av 10.
Tvåan var faktiskt inte lika läskig som sin föregångare.
Svaret på den inledande frågan om en film blir bättre av större budget är så klart en retorisk fråga och svaret är föga förvånande nej.
I love you all and I'll see you guys next time!
Vad kollar du på vovve lilla?
Ettan kostade 15,000 dollar men genererade så pass mycket pengar att tvåan kunde lägga upp en budget på hela
2,750,000 dollar. Då återstår frågan; blir en film bli bättre bara för att den har större budget?
En familj, en ganska stor sådan, flyttar in i ett hus, ett ganska stort sådant. Två våningar, pool, källare ja
helt enkelt ett hollywoodhus. Familjen får ganska snart inbrott och bestämmer sig för att installera kameror lite här och var, totalt sex stycken. Man får sedan följa huset från natt till natt genom kamerorna, det familjen inte ser.
Sakta men säkert börjar paranormala aktiviteter ske och man får genom övervakningskamerorna till exempel se hur dörren till deras ca treåriga sons rum öppnas av sig själv och hur bäbisleksaken i taket börjar snurra utan att någon rört den (ja fönstret var stängt så det blåste inte). Till sist börjar familjen inse att något märkligt är i görningen och det är inget vanligt spöke de har i hasorna utan inget mindre än en infernalisk demon. Det hela blir en kamp om liv och död.
Det som gör det så läskigt och trovärdigt är att allt man får se genom hela filmen är antingen via övervakningskamerorna eller familjens videokamera som de själva går och filmar med.
Att man inte riktigt vet vad som hemsöker dem. Hade det trettio minuter in i filmen kommit ett stort träskmonster och attackerat huset hade spänningen sjunkit till 0. Hela filmen är gjord på det viset att det är något som händer en helt vanlig familj och som skulle kunna hända vem som helst, man kan relatera till mycket och det gör det hela ännu mer creepy.
Paranormal activity är brilliant på många vis men tvåan saknar en del som ettan har.
Till det dåliga, Paranormal Activity 2 känns mer som en remake av ettan än en uppföljare. Har du sett ettan har du inte mycket att hämta här förutom samma sak fast med större budget dvs lite flashigare scener och fler skådespelare. Blev faktiskt ganska besviken att den var så pass lik ettan som den var.
Men trots det en av de bättre och trovärdigare skräckfilmen på marknaden och en av mina personliga favoriter
inom genren. Ett måste för de som gillar skräck eller inte vill kunna sova på en vecka.
Hade det inte kännts som en remake på ettan hade betyget blivit lite högre men nu fastställer jag 6 av 10.
Tvåan var faktiskt inte lika läskig som sin föregångare.
Svaret på den inledande frågan om en film blir bättre av större budget är så klart en retorisk fråga och svaret är föga förvånande nej.
I love you all and I'll see you guys next time!
Vad kollar du på vovve lilla?
King's Speech
Filmen om Kung George VI av det brittiska imperiet. Hans far George V dör och hans två söner är de rättmätige tronföljarna. Edward den äldsta sonen tar över tronen och tar kunganamnet Edward VII men visar sig vara en ovillig monark. Efter mindre än ett år abdikerar kungen för att kunna gifta sig med en kvinna som tidigare varit gift två gånger. Som överhuvud för kyrkan och konung är det omöjligt att ha ett sådant giftemål varav han abdikerar, till fördel för sin kärlek. Next på tur till tronen står prins Albert som är en ännu ovilligare monark. Stammning har så länge han kunnat minnas förhindrat honom att tala flytande och hålla tal och nu står England på randen till krig med Nazityskland. Kung George VI (som albert tar som kunganamn) står inför sitt livs viktigaste tal till nationen och bara en man kan hjälpa honom med den uppgiften, talpedagogen Lionel Logue. Kung George och Lionel får ett märkligt vänskapsband och den före detta australiensarens oortodoxa metoder verkar sakta men säkert ge effekt, men kommer det ge tillräckligt med effekt för att inte Kung George VI ska göra sig till åtlöje för hela folket och tappa allt sitt förtroende.
Jag måste säga att efter att ha sett filmer som Mamma Mia, the last legion och Bridget Jones dagbok tyckte jag att Colin Firth (Kung George VI) var en ganska kass skådespelare, om inte annat en person som inte passar för de roller han gör, här hittar han dock rätt mer än någonsin och om jag sagt att han var en dålig skådis tar jag genast tillbaka det. Han är en lysande skådis! I alla fall när han gör de roller som passar honom.
Geoffrey Rush (Lionel Logue) är också perfekt i sin roll som den oortodoxa talpedagogen.
Fantastiska karaktärsskildringar, smarta dialoger samt en sann 1930-talsstämning gör filmen intressant, trovärdig och fångar ens uppmärksamhet.
Om inte den här filmen vinner en oscar den 27:e Februari (den är nominerad till 12, med all rätt i mitt tycke) så ska jag äta upp min hatt. En annan film som är nominerad till 5 oscars är black swan som också är brilliant, jag tänker inte recensera den här men om ni får chansen så se den, fantastisk film.
Betyget för "The King's Speech" blir 8,5 av 10, en film som sätter ribban högt för filmåret 2011.
Jag måste säga att efter att ha sett filmer som Mamma Mia, the last legion och Bridget Jones dagbok tyckte jag att Colin Firth (Kung George VI) var en ganska kass skådespelare, om inte annat en person som inte passar för de roller han gör, här hittar han dock rätt mer än någonsin och om jag sagt att han var en dålig skådis tar jag genast tillbaka det. Han är en lysande skådis! I alla fall när han gör de roller som passar honom.
Geoffrey Rush (Lionel Logue) är också perfekt i sin roll som den oortodoxa talpedagogen.
Fantastiska karaktärsskildringar, smarta dialoger samt en sann 1930-talsstämning gör filmen intressant, trovärdig och fångar ens uppmärksamhet.
Om inte den här filmen vinner en oscar den 27:e Februari (den är nominerad till 12, med all rätt i mitt tycke) så ska jag äta upp min hatt. En annan film som är nominerad till 5 oscars är black swan som också är brilliant, jag tänker inte recensera den här men om ni får chansen så se den, fantastisk film.
Betyget för "The King's Speech" blir 8,5 av 10, en film som sätter ribban högt för filmåret 2011.